I morgon börjar arbetet igen efter en lång tids sjukdom där jag återigen hamnade i den s k väggen. Men i morgon börjas det igen, trots att läkaren vill att jag väntar längre. Men min chef är ett geni och har erbjudit mig andra arbetsuppgifter som jag tror löser många problem. Det kommer inte att bli bättre bara för mig, utan minst 2 till kommer genom rockaden att få en drägligare arbetssituation. Själv kommer jag inte att få det lugnare direkt, men ändå betydligt bättre. Det ska bli riktigt spännande att börja i morgon.

Är återigen långtidssjukskriven. Nåja, 2 månader till att böra med.Vi får väl se hur fort det blir bättre denna gång. Nu har ju hjärtat lagt sig i också och tycker att hjärnan ska ge med sig nån gång.

För av någon anledning tar jag åt mig av allting. Räcker om någon inte svarar på en fråga eller använder "fel" ton så går hjärnan igång.

Är det sedan någon som verkligen säger eller skriver skit om mig eller till mig, så är det verkligen kört. Då tar det flera dar innan jag blir "som folk" igen.

Utöver det så har du mina egna prestationskrav som gör att jag aldrig räcker till.

Sen har vi hjärnan som gärna mal och mal om och om igen samma elände av olösta problem. Helst när jag ska försöka att sova.

För att inte tala om en Rapportsändning. Nästan dagligen blir jag galen över alla sjuka människor därute som ställer till med krig, våldtäkter, mord och mycket annat skit. Att se folk som har så mycket pengar och kan skita guld om de vill anklagar någon annan för att dö ännu rikare är för mig en gåta. Men folk är tydligen avundsjuk och hagalen i överkant. Att de bara orkar.

Och hur kan man slå sönder 1000-åriga statyer som inte har rört sig ur fläcken och inte vill ha med kriget att göra är en annan gåta jag inte förstår. Ska detta kallas män som med släggor och annat förstör något som någon har byggt upp för kanske flera 1000 år sedan. Nej, inte går det in i min skalle. Jag är inte religiös lagt. Har släppt allt detta för många år sedan. Men för den skull tycker jag inte att man förstör det som våra förfäder byggt upp. Om det sedan är judar, araber, kristna, muslimer eller vem det nu är som har byggt detta spelar ingen roll.

För mig är det ettt gäng skitstövlar som tror att de är något bara för att de lyckas förstöra lite stenmonument. Så djävla sjukt töntigt.

Men allt detta sammantaget får mig ibland att ge upp. Kroppen eller rättare sagt hjärna och hjärta säger ifrån. Det enda rätta vore att ta mina böcker och flytta in  i en stuga långt bort i fjällvärlden. Utan telefon, TV, dator mm. Att bara vara i tystnaden och läsa eller titta på naturen. Det vore livet och något jag för länge sedan hade gjort om jag inte hade fru, barn och barnbarn. Utan dom hade jag antingen bott i fjällen eller six feet under.

Nu är jag långtidssjukskriven för andra gången. Eller fjärde om an räknar med mitt förra arbete. Och vid dessa fall beror sjukskrivningen på stress, depression, sömnsvårigheter, rättspatos mm. M a o utbränd igen. Det fanns visserligen många som sa att jag inte skulle fixa det och att det var på tog för stökigt i dagens skola. Och så knäpp som jag är ville jag motbevisa det.

Men det tycks inte gå. Varför?

Jo, det finns 4 orsaker. Rektor, lärare, föräldrar och elever.

Nu kanske du tycker att jag inte är riktigt klok och det kanske är så, men låt mig förklara.

1. Rektorn har det totala ansvaret. Den förre vi hade var inte riktig klok. Han var nog lite åt psykopathållet. I varje fall om man läser lite böcker i ämnet. Nuvarande är som person dock betydligt bättre. Tyvärr ska han revoltera hela skolan på en gång, vilket inte varit så lyckat. Det blir en massa snack i korridorer och lärarrum. Han skulle tagit en sak åt gången. Inte allt på en gång.
2. Lärare behövs. Tyvärr är det dock så i våra skolor att de får göra lite som de vill. Man skyller hela tiden på att varje klass är olika och barn är barn. Visst är det å, men lite Lean-tänk skadar inte. En gemensam grundsyn och ett gemensamt arbetssätt borde vara en självklarhet även i en skola. Men här kan jag gå från klass till klass och alla har sitt arbetssätt.
3. Föräldrarna är dock allt som oftast de mest störande objekten. De kan allt ,vet allt, och är helt oantastliga. De gör heller aldrig fel, vilket lärarna gör hela tiden. De anser sig alltid ha rätten på sin sida. Lärarna gör alltid fel, speciellt vad det gäller deras barn. Barnet har alltid rätt och ljuger aldrig för sina föräldrar.
4. Eleverna är oftast de det är mest synd om. Du kanke hörde gårdagens nyhet att många tvååringar redan är ute på nätet. DAGLIGEN! Varför då? Låt dom leka. Datoranvändningen, eller rättare sagt missanvändningen ökar sedan fö varje år. Nästan varje unge i elvaårsåldern har en mobil med internetuppkoppling. VARFÖR ! Och vad vet föräldrarna om vad de kollar på i form av våld och sex. Det är ju för fan bara söka på XXX så får de inte bara upp siter, utan också lille pillevicken på några sekunder. De får inte alltid spela spel som är till för barn över 18 år, men många barn " får titta på när pappa spelar".

Antal barn som har ADHD och andra diagnoser är skrämmande hög och ökar för varje år. Jag räknade till 11 barn som har eller borde ha någon form av diagnos i en enda klass på dryga 20 elever. Hur har man tänkt sig att kunna bedriva verksamhet då? Mer än halva lektionstiden går åt till att tysta ner barn eller be dom sätta sig på sin påats.

DET HÄR GÅR INTE LÄNGRE. Jag tänker då inte bränna ut mig ännu mer och tro att jag kan göra underverk när varken elever, föräldrar eller våra politiker hjälper till. För den store syndaren är Björklund och kompani. Att ge 5000:- mer till några s k förstelärare är som att pissa i havet. Att ge betyg från åk 1 ( eller om det nu var 2 ) är som att pissa i havet.

Det enda som hjälper är att föräldrar tar sitt ansvar och ställer krav på sina barn. Samarbetar med lärare och skolan och låter skolan sköta skolan. Som det är nu är många barn först på fritids från 6-8, därefter i skolan till 14 och därefter på fritids igen till 17 eller 18. Skolan känner ju barnen betydligt bättre än de egna föräldrarna, så varfför skulle det vara så att lärarnaoch skolan har så mycket fel?

Jag bara undrar.

Jaha, det var ganska länge sedan jag skrev något. Inte för att det inte skulle ha funnits något om att skriva, tvärtom. Vi har ju haft val med allt vad det innebar, jag har haft en trevlig semester på varmare breddgrader och denna vecka har jag lov och ska hinna med trädgårdslandet också.

Tog upp de sista morötterna igår och ska ta sista mangolden idag. Grönkål tog vi för några dagar sedan, men kommer nog att ta minst en gång till innan jul.

Björnbären har varit otroligt tacksamma i år. Vi måste ha fått minst 4-5 liter som till viss del ligger i frysen. Under en period hade vi dock björnbär på filen varje morgon. En härlig tid som nu är borta för denna gång. Men det är ju bara dryga 3 månader innan jag sår nya från för nästa års sommar.

Nu är jag inne för en gångs skull och sitter framför datorn. Annars är det mest paddan som gäller. Så jag har inte glömt er. Det är bara det att det tar sån tid på min lilla padda.

7-1 ja. Tyskland körde över ett chockad Brasilien och kommer att köra över motståndet i finalen också. Det blir Argentina eller Holland.

Jag tippade faktiskt 3 av de fyra semifinallagen redan första dan. Jag hade dock Spanien i s f Holland. Men sen hade jag Tyskland-Argentina i final med Tyskland som vinnare. Får se om jag för en gångs skull tippar rätt. 7-1 gav för övrigt ca 3.050  i odds. Så är det någon som har satt 100 kronor så har han nu fått 305.000:- i vinst. Inte illa.

Sen har vi en tråkigare "nyhet". Eller tråkig och tråkig, men tillräcklig för att jag skrivit den, men inte tänker släppa den förrän om ca 6 veckor.

Annars händer inte så mycket i sommarhettan. Jag försöker sköta hus och trädgård tidigt på morgonen innan hettan slår till. Det växer så det knakar i trädgårdslandet.

Ja då har vi ju valet också i september. Det är ganska skrämmande hur mycket valfläsk som kommer ut från Alliansens pack. Björklund tjatar fortfande om att skolan kommer att bli bättre om han får regera. Detta har han ju inte lyckats med under de år han suttit. Erlandsson vill jaga det danska köttet ur landet, vilket troligen kommer att resultera i att vi får mer kött från andra länder där man medicinerar betydligt mer än i Danmark. Sen har vi lilla Anni som lovar mängder av arbeten till våra unga. Arbeten som de misslyckats med att skaffa fram under 8 år. Reinfeldt vill å sin sida bygga en snabbjärnväg. Jo, det är den järnväg som han för bara 2 år sedan inte trodde på. Så är det när det är val. Det lövas å lövas.

Efter snart 2 år på en skola ( efter att tidigare arbetat med helt andra saker ) förvånas jag över en hel del. Tidigare arbetade jag med inköp och försäljning och hade nästan uteslutande att göra med slips- och kostymklädda personer som visste "spelets regler".

För något år sedan gick en lärarinna i pension och på min fråga om barnen blivit annorlunda under hennes verksamma år sa hon:

- Nej inte barnen, men föräldrarna.

Jag tänkte en del på detta och kan nu skriva under på detta. När jag gick i skolan var det ingen idé att komma hem och beklaga sig över att man fått en smäll av läraren. I värsta fall kunde man få en till, eftersom mamma då ansåg att man inte skött sig.

När mina barn gick i skolan fick de aldrig någon smäll av någon lärare. Inte av mig heller för den delen. Jag har aldrig fattat vad det är som är så kul med att slå de som är mindre eller svagare, som t ex barn och kvinnor, även om en del tycks ha svaret på frågan och därför slår både barn och kvinnor. Fy fan. Hur som helst så kunde de ju komma hem och berätta ett och annat som fröken gjort eller sagt. I dessa fall fick man förklara för barnen varför och att det säkert på något sätt var rätt. Det kunde även hända att man någon gång ringde läraren och frågade vad som skett. Sen var saken utagerad. Att skriva ilskna e-mail var inte att tänka på, för det fanns inte.

Nu däremot är skolpersonalens liv ett helt annat. Själv har jag blivit kallad "djävla idiot" av allt från barn via mammor till morfar. Det har näthatats hit och dit och skrivits rena lögner på Facebook om mig. Man lyssnar på barnet ( bra i sig ) och barnet har alltid rätt. Att kontrollera de faktiska förhållanden bryr man sig inte om. Ilskna mail, telefonkontakt med rektorn, elakheter på Fejan och mycket annat ska man vara med om. Att få höra " jag ska säga till min mamma att hon polisanmäler dig" har jag hört så ofta så jag snart inte orkar höra det mer.

När de sedan går ur nian och börjar leva rövare istället för att plugga vidare är det också skolans fel.

Nu ska sägas att det i en skolan på ca 400-500 elever är en handfull som beter sig så illa så jag får reda på det.

Även om detta tillhör undantagen ( säg ca 5 elever föräldrar ) men det behövs ju inte mycket för att förstöra en hel soppa.

Mitt jobb är att l e v e r e r a. Inte bara mitt jobb, utan det är mitt sätt att vara. Det innebär att jag, som inte är utbildad lärare tycks behöva visa att jag duger 10 gånger mer än en lärare ( hur dålig den än är ). Att du istället för lärarhögskolan gått andra skolor, kurser samt har 45 yrkesverksamma år med mycket goda resultat bryr man sig inte om.

Varför? Kanske du undrar.

Jo, kommer man in via FAS3 och sedan får vara kvar på skolan så spelar det ingen roll om du är arbetare eller direktör. Du är en av dom från FAS3. En av dom som "inte fått jobb". Att jag sedan V A L T detta liv helt själv och vill leva på det viset bryr sig ingen om. Du är ju en av D O M som kommit via FAS3. Att jag själv sökte spelar ingen roll. Att jag på 60-talet pryade som lärare men inte fick lov att utbilda mig till det p g a att min mamma och hennes man inte ansåg det värt att betala min skolgång hör inte heller hit enligt några få föräldrar.

Men jag ska fan visa dom. Till hösten börjar min fasta tjänst och då ska jag även övertyga den resterande procenten av föräldrar som har gjort delar av mina senaste 2 åren till viss del till ett helvete.

Jag VET att jag kommer att klara det, för jag har både lärarkåren och 99% av föräldrarna bakom mig, eller åtminstone passivt deltagande.

Jag har 6-7 år kvar till pensionen. Den ska jag tillbringa i skolan och göra mitt bästa för de barn som vill lära sig något och för de föräldrar som vill ha mig och vars barn jag ska hjälpa så mycket jag bara kan.

Gör jag det så kanske jag kan varva ner och inte bry mig om de genomelaka som inte har ett liv, utan bara tycks ha till uppgift att rasera andras genom samtal till skolan, mail till skolan och elaka påhopp på stan eller via fejan.

Jo vänta, jag glömde en sak. Avundsjukan och Jantelagen. När jag nu fick anställning så valde jag mellan detta och ett annat med betydligt mer betalt. Och då menar jag BETYDLIGT. Hade fått drygt det dubbla, men också annat ansvar, längre resor, budgetansvar och mängder av exceltimmar framför datorn och på flygplan. Att då välja mindre betalt tycker många var rena dårskapen och något de aldrig skulle gjort. Men jag fick nästan det jag begärde och får efter omständigheterna vara nöjd med det - för tillfället.

Men då kommer den svenska avundsjukan fram. Här kommer det en äldre man som inte bara lyckas med det han gör, utan också har förhållande vis bra betalt. DET går inte. Då börjar en ny liten kampanj bland ett mycket fåtal "kollegor". Hur de vet vad jag har för lön vet jag inte. Jag har inte pratat med någon om det. Det närmaste någon har kommit på en direkt fråga är att "jag är nöjd". Så nu är det främst en person som försöker komma åt mig. Men nu har jag bestämt  mig. JAG SKITER I DET OCKSÅ! Jag måste tänka så för att inte gå under.

Men jag förstår bara inte var all avundsjuka och allt hat kommer ifrån numera. Har folk inga liv? Är deras livsuppgift att leta och hitta på fel hos andra som lyckats bättre i livet?

Nej, nu ska jag försöka njuta av sommarlovet och med ny kraft ta mig an höstens kraftmätning med nya uppmaningar. Det ska bli sååååå kul. Bara jag slipper avundsjukan och hatet från höger och vänster går det nog bra. Men det kanske är så mitt liv ska se ut. Eftersom jag alltid velat göra lite till, lite mer, lite bättre så kanske folk blir avundsjuka och hatiska.

Men ursäkta! Jag är född sån och kommer alltid att vara sån. Ska jag göra något ska det vara liiiite bättre än det förväntas av mig. Jag har inte ADHD, men kanske Jag Är Född Sån (JÄFS). Diagnos som diagnos. Alla tycks vi var lite störda, bara det att alla inte fått en skriftlig diagnos.

Det har inte varit en vanlig vecka. En vecka som jag inte önskar någon. Förra helgen dog min älskade svåger i en arbetsplatsolycka. Eftersom olyckan inte skedde i vår närhet fick jag bli budbärare till min fru, mina barn och min svärmor. Något som var mycket tungt. Svågern var 4 år yngre och jag har känt honom sen han var 10-11 år. En liten lintott som jag har haft mycket roligt tillsammans med. Speciellt mellan det jag var 18-35 då vi träffades ofta eftersom vi bodde nära varann.

Det är sådana händelser som gör att man funderar vad folk håller på med. Ja inte han, utan många andra. Jag ser ju dagligen hur folk nästan springer till fritids och skolan för att lämna sina barn mellan 6 och 8 och hur de sedan drar i ungarna mellan 16 och 18 för att så snabbt som möjligt få in dom i bilen för att snabbt laga mat och sen snabbt få dom i säng. En annan sak jag reagerar på är alla dessa föräldrar som ivrigt knappar på sina telefoner samtidigt som de t ex korsar en gata med en liten knodd bredvid. Utan minsta koll på trafiken.

Var har familjekänslan tagit vägen? Är det så att svågern och jag ( inkl våra fruar ) är den sista generationen som gav barnen plats i barnens liv? Är vi de sista som skaffade barn för att vara med DOM och inte bara för att man "ska ha" barn? Är vi de de sista som ÄR med våra barn? Är vi de sista som åt med våra barn både morgon och kväll?

När någon i ens närhet dör så förstår man livets skörhet och att alla nog borde ta vara på den korta tid på ett bättre sätt.

Sköt om er och framförallt ERA BARN.

Det har nu gått en vecka sedan jag "näthatades". En av mina chefer tog kontakt med personen ifråga och begärde att texterna skulle tas bort. Detta lovade personen. Hon lovade även en annan sak. Jag kan dock se hatt hon ljugit där. Så nu är frågan om hon har ljugit om det andra också? Fortsätter näthatet utan att jag eller någon av mina vänner kan se detta längre? Och i s f vad står det mer som är ren lögn och som sprids utan min kontroll.

Just att inte veta, men att ana att det står ännu mer som inte är sant kan göra mig tokig. Att inte veta vilka mer som stödjer, eller ska vi säga "svansar med" denne näthatare är också en svår fråga man kanske aldrig får svar på.

Den svåraste frågan jag har arbetat med är VARFÖR?

Jag känner inte personen, utan bara hennes barn genom skolan. Han behandlas som alla andra utan speciella fördelar eller nackdelar. Han är för mig en av alla andra elever. Med ett undantag. Han är lite lillgammal, feg och skenhelig. Det gör att han försätter sig i situationer där man ofta inte kan lita på hans ord. Den ende som gör detta till 100% är näthataren. Eftersom näthataren anser att näthatarens barn alltid talar sanning. Oups!

Men jag kommer så småningom att lägga ut alla FB-texter jag fått tag på. Lagens långa arm ska göra sitt först.