Idag är det tisdag, så då går jag och basta. Igår var det träning och i morgon är det träning. Igår passade vi dessutom ett av våra barnbarn och i morgon ska jag med dottern till läkaren eftersom hon saknar körkort. Det finns alltid något att göra när man har barn, även när de är vuxna. Skönt att ha detta previlegium att ha barn och barnbarn nära.

Men eftersom jag har växt upp på det sätt jag gjort så är det inte alltid så lätt att visa vad jag verkligen känner inombords. Jag kan helt enkelt inte hantera det alltid. Det är synd,  men jag visar för lite hur mycket jag älskar dom. Jag fattar inte att min morsa inte bryr sig för 5 öre. Nu är det över 20 år sedan hon har sett mig, mina barn och mina barnbarn. Jag fattar inte hur man är funtad i skallen när man gör som hon gör. Men, men, alla har väl rätt att leva sitt liv.

Jag vill bara tacka Susanna som tycker min blogg är bra och att jag bör lyfta fram den på olika sätt. Men jag säger som så att om den är bra så sprider den sig via mun mot munmetoden. Och det händer att det blir 200 läsare eller mer, men oftast är det kring 30-40. Det som jag tycker är mest synd är att folk läser men inte kommenterar. Det är vissa som kommenterar, men de senaste dagars inlägg borde ju ha resulterat i en folkstorm, men icke. Det kanske är så att folk i gemen tycker att jag faktiskt har lite rätt ibland.

Nu ska jag bli morfar för femte gången!!!!!!

Ja, det är inte mycket mer att säga är lycka till till den dotter som ska få sitt andra barn i höst. Och morfar svävar i sjunde himlen igen!  

Då var det en söndag i sportens tecken igen. Och gissa om jag älskar det när det ändå regnar och är slaskigt ute. Tyvärr blev slalomen inställd så det blir inget förrän 10,30 idag. Nåja, då hinner man blogga lite.

Nu har jag varit i kommunens huvudsäte och handlat upp mig på lite LCHF-mat. Till exempel 1,7 kg bacon, 24 ägg, en stor Brieost, Lite annan ost, 1,3 kg fläskkotletter utan ben, 1 kg kassler. Tänk så mycket gott man kan äta.

Nu är jag dessutom ensam till på lördag så det blir bara god mat...ja, som vanligt.

Att jag är ensam några dagar beror inte på den lilla osämja som varit utan det bestämde vi sedan länge. Hon åker till en av döttrarna med jämna mellanrum. Just nu passade det dessutom ganska bra. När vi sen ses igen på lördag så är allt bra igen. Jag tror det i alla fall. Det behövs en verbal urladdning ibland för att inse att vi älskar varann. Eftersom både hon och jag är hemma om dagarna så blir det till slut lite mycket. Men, men, det löser sig till helgen.

Nu ska jag bara titta på TV, läsa böcker och vara ute på nätet ibland. Dessemellan åker någon köttbit eller några ägg i pannan.

Det är en total blockad i hjärnan just nu. Jag får nog återkomma lite senare. 

En lång saga  verka  gå mot ditt  slut.

Just nu finns bara dynamit och krut

Det saknas ett vänligt ord om dagen

även om ingen någonsin blivit slagen

Men utan vänlighet inget leva kan

Det känns som att falla i blixthalkan

Hjärtat känns tungt efter  snart 40 år

Men kvar finns nu bara djupa sår

Jag vet inte vad som kan rädda det hela

Det kanske är dags att allt fördela

Även om jag inte vill ha ett sådant slut

Så kanske vi får ta detta makabra beslut

Men jag kan inte bara ge utan måste få ta

Nu är det svårt men jag kan förlåta

Som ni vet är jag sportfåne. Idag visas det sport från 10.30 till sena kvällen. Detsamma gäller i morgon. Så vi två är liksom lite upptagna. Visst, det finns små luckor, men de behövs för toabesök, matlagning och kaffekokning.

Vad som bjuds?

Alpint, längdåkning, skidskytte, fotboll, handboll, snooker, mm, mm. Det är helger som sportfånar som jag helst inte  vill ha varken besök eller telefonsamtal, utan bara njuta av andras uppoffringar och öden.

Eftersom det dessutom ska regna till och från så är det perfekt med TV-sport.