Igår kom en tjej in i lärarrummet och visade en konversation på något som heter Kik. Tydligen något sätt att prata med varann på nätet på och som används av ungdomar. Typ messenger och liknande. Den som skrev till henne hotade med våldtäkt flera gånger samt en massa annat. Upp på detta skickade han bilder vid ett flertal tillfällen och sa att detta var han. Vilket det inte var. Tjejens klasslärare och jag ( lite ) tog direkt tag i det hela på olika sätt.

Tjejen var mycket trevlig och ganska "stötsäker", vilket gjorde att hon inte föll i gråt mm, utan höll sig lugn. En tunnare tjej hade kanske tagit åt sig och aldrig kommit till skolan mer.

Under en tid av dagen började hon fundera på det vi sagt. D v s ifall det vr någon hon kunde tänka sig skriva sådant, om hon hade kommit i konflikt med någon, mm. Av en händelse pratade hon om detta med en annan tjej som också har lite skinn på näsan. Hon hade också en konversation med detta alias, men inte på detta sätt. Dessutom visste hon vem som stod bakom detta alias.

Killen togs in av läraren, men han blånekade.

Efter skolan fortsatte klassläraren sitt enträgna arbete med att bl a kontakta föräldrarna och reda ut detta via telefon med dom. Det visade sig då att det var just denna kille som skrivit allt detta skit.

Så resultatet av detta nättrolleri blev att det inom några timmar stod klart vem det var och saken polisanmäldes.

Varför tror ni att denne kille som går, låt oss säga i 5an-8an, gjorde detta? Varför skrev han att han ska våldta henne och en massa annat skit? Jo, för att han "bara ville ha lite roligt". Så han ville inte ens tjejen något illa egentligen. Det råkade bara bli hon. Som tur en "stöttålig" tjej, i varje fall denna gång.

Vad blir nu resultatet? Polisanmälan gjordes av tjejens föräldrar. MEN, de tre killarna som han utgav sig för att vara kanske också polisanmäler honom. Dessutom pekas han nu ut av klassen. Allt bara för att han "ville ha lite roligt". Idag är killen helt körd och nere. Djupt ångerfull och totalt krossad.

Vad vill jag då säga med detta? Jo tjejer, inlåt er ALDRIG i någon form av dialog via nätet med okända personer. Gå DIREKT till föräldrar och/eller skolan. ALLA kommer att ställa upp på er sida. De som mot förmodan inte ställer upp borde i s f skämma skiten ur sig.

Så tjejer: Skriv inget svar utan gå till era föräldrar/lärare. Fortsätter han att skriva gå till era föräldrar/lärare. Fortsätter han att skriva eller t o m hota er - GÅ TILL ERA FÖRÄLDRAR/LÄRARE !!!!!!!

Det sk inte näthatas eller näthotas. Det är bara fega kräk som gör det. Speciellt fega om de gör det mot tjejer och kvinnor. Själv har jag och några av mina kompisar installerat några program som får fram det mesta om dem som skriver på messenger, SMS, Facebook, what's up mm. Kanonprogram som nästan talar om när de skiter också. Men det är en annan femma.

I morgon börjar arbetet igen efter en lång tids sjukdom där jag återigen hamnade i den s k väggen. Men i morgon börjas det igen, trots att läkaren vill att jag väntar längre. Men min chef är ett geni och har erbjudit mig andra arbetsuppgifter som jag tror löser många problem. Det kommer inte att bli bättre bara för mig, utan minst 2 till kommer genom rockaden att få en drägligare arbetssituation. Själv kommer jag inte att få det lugnare direkt, men ändå betydligt bättre. Det ska bli riktigt spännande att börja i morgon.

Något som jag egentligen väntat på länge har skett. Enligt rektorn så har elever, föräldrar och personal klagat på mitt, enligt dessa anonyma angivare,  burdusa sätt. Som relativ ny rektor vill han sätta sin prägel på skolan. Han vill att ingen på skolan ska skrika eller tala högljudd till lågstadiebarnen. Och jag är villig att till viss del hålla med. Det som är sjukt är att jag får mer gjort än de flesta, ungarna lyssnar och ungarna mår bra. De ungar som inte lyssnar gör det av olika anledningar. Då vänder jag mig inte i första hand till de som har någon form av diagnos som t ex Aspberger eller ADHD, utan de barn som inte fått någon uppfostran och värme hemifrån. Men det är just dessa ungar som går hem och klagar och sedan går dessa till rektorn och klaga för att jag vill ha ordning i klasserna och på rasterna.

Det som är mycket irriterande är att rektorn inte håller med om att jag genom att hålla 5,6 7 elever i hårda tyglar gör det trevligare för flera 100 elever. Han håller i sig med om att det fungerar, men samtidigt tycker han sååååå synd om dessa barn för att de kanske inte har det så bra hemma. OK, det köper jag. Det jag inte köper är att flera 100 elever ska få lida för detta.

Ingen av vare sig föräldrar eller elever vill dock ställa upp på ett samtal. Bara det gör ju det hela skumt. Jag fattar inte att rektorn inte förstår att dessa föräldrar och barn bara gör detta för att de kan och har möjlighet att djävlas. De kan anklaga folk utan att få något som helst straff för detta. De kan inte heller få möjlighet att förklara sig för mig så att vi reder ut vad som egentligen har skett och vad som är påhitt och lögn av eleven.

Att sedan några ur den egna personalen hänger på är inte så konstigt. Personen som jag VET om har ju  haft något emot mig från första dan. Personen tror sig veta bäst och gillar väl inte att jag kliver fram och tar för mig. Men, men, nu vet jag var jag har personen i varje fall. Men det ska vara flera. Och efter att  ha räknat bort de som klart står på min sida finns det bara 2- max 3 möjliga kvar. Men då blir det så att jag får dra dessa över samma kam och de får gemensamt lida för deras ”kamraters” tilltag.

Jag känner att jag har relativt bra på fötter. Det jag eventuellt gjort och som jag fått reda på att någon klagar på tar jag självfallet på mig. Finns ingen anledning till annat. Det som retar mig är att lärarna gör precis samma sak, men klarar sig för att föräldrarna tror att dom gör rätt eftersom dom ju har utbildning. Jag har visserligen en massa utbildning, men i annat än det som eftersöks på skolan.

Sammanfattningsvis kan sägas att om det fortsätter på detta viset i skolorna så har föräldrar och elever snart tagit över helt. Då hjälper inga lärarlöner. Inte heller bidrar detta beteende till att fler män söker sig till sådana tjänster.

Det som också retar mig så otroligt är att det inte finns någon som helst styrning av varken lärare eller rektorer. Finns det flera tvåor så gör varje lärare delvis samma sak som den andre, men sedan roddar den i stort sätt själv. Rektorn är precis en diametral motsats av den tidigare med både för och nackdelar. Men allt detta gör ju det hela svårt att veta vad som gäller. Lägger man därpå rädslan över att föräldrar idag hur enkelt som helst kan skicka in skrivelser och anklaganden till skolinspektionen så blir arbetssättet också därefter v s en skola som sakta förfaller.

Men tänk så många som varnat mig och sagt att jag inte kommer att klara det. Antingen för att ungarna är för stökiga och/eller att den kommunala personalen är och alltid varit som den är. Efter flera år börjar jag bli benägen att hålla med. Föräldrar går ihop med varann och delar av personalen. Något man kan använda närhelst det passar och närhelst man vill ha bort en person.

Men gynnar det barn och skola? NNNEEEEEJJJJJJ !!!!!!!

Nu är jag långtidssjukskriven för andra gången. Eller fjärde om an räknar med mitt förra arbete. Och vid dessa fall beror sjukskrivningen på stress, depression, sömnsvårigheter, rättspatos mm. M a o utbränd igen. Det fanns visserligen många som sa att jag inte skulle fixa det och att det var på tog för stökigt i dagens skola. Och så knäpp som jag är ville jag motbevisa det.

Men det tycks inte gå. Varför?

Jo, det finns 4 orsaker. Rektor, lärare, föräldrar och elever.

Nu kanske du tycker att jag inte är riktigt klok och det kanske är så, men låt mig förklara.

1. Rektorn har det totala ansvaret. Den förre vi hade var inte riktig klok. Han var nog lite åt psykopathållet. I varje fall om man läser lite böcker i ämnet. Nuvarande är som person dock betydligt bättre. Tyvärr ska han revoltera hela skolan på en gång, vilket inte varit så lyckat. Det blir en massa snack i korridorer och lärarrum. Han skulle tagit en sak åt gången. Inte allt på en gång.
2. Lärare behövs. Tyvärr är det dock så i våra skolor att de får göra lite som de vill. Man skyller hela tiden på att varje klass är olika och barn är barn. Visst är det å, men lite Lean-tänk skadar inte. En gemensam grundsyn och ett gemensamt arbetssätt borde vara en självklarhet även i en skola. Men här kan jag gå från klass till klass och alla har sitt arbetssätt.
3. Föräldrarna är dock allt som oftast de mest störande objekten. De kan allt ,vet allt, och är helt oantastliga. De gör heller aldrig fel, vilket lärarna gör hela tiden. De anser sig alltid ha rätten på sin sida. Lärarna gör alltid fel, speciellt vad det gäller deras barn. Barnet har alltid rätt och ljuger aldrig för sina föräldrar.
4. Eleverna är oftast de det är mest synd om. Du kanke hörde gårdagens nyhet att många tvååringar redan är ute på nätet. DAGLIGEN! Varför då? Låt dom leka. Datoranvändningen, eller rättare sagt missanvändningen ökar sedan fö varje år. Nästan varje unge i elvaårsåldern har en mobil med internetuppkoppling. VARFÖR ! Och vad vet föräldrarna om vad de kollar på i form av våld och sex. Det är ju för fan bara söka på XXX så får de inte bara upp siter, utan också lille pillevicken på några sekunder. De får inte alltid spela spel som är till för barn över 18 år, men många barn " får titta på när pappa spelar".

Antal barn som har ADHD och andra diagnoser är skrämmande hög och ökar för varje år. Jag räknade till 11 barn som har eller borde ha någon form av diagnos i en enda klass på dryga 20 elever. Hur har man tänkt sig att kunna bedriva verksamhet då? Mer än halva lektionstiden går åt till att tysta ner barn eller be dom sätta sig på sin påats.

DET HÄR GÅR INTE LÄNGRE. Jag tänker då inte bränna ut mig ännu mer och tro att jag kan göra underverk när varken elever, föräldrar eller våra politiker hjälper till. För den store syndaren är Björklund och kompani. Att ge 5000:- mer till några s k förstelärare är som att pissa i havet. Att ge betyg från åk 1 ( eller om det nu var 2 ) är som att pissa i havet.

Det enda som hjälper är att föräldrar tar sitt ansvar och ställer krav på sina barn. Samarbetar med lärare och skolan och låter skolan sköta skolan. Som det är nu är många barn först på fritids från 6-8, därefter i skolan till 14 och därefter på fritids igen till 17 eller 18. Skolan känner ju barnen betydligt bättre än de egna föräldrarna, så varfför skulle det vara så att lärarnaoch skolan har så mycket fel?

Jag bara undrar.

Nu ligger folkpartisten Björklund riktigt risigt till. Detsamma gäller kristdemokraterna. Och vad händer då?

Jo, man försöker att "profilera" sig som det så fint heter. Hägglund gör det genom att försöka ta väljare från SD genom att försöka föra deras invandringspolitik och vår "vän" Björklund gör det genom att vilja införa betyg i de lägre klasserna. Bägge sätten är lika korkade och verklighetsfrämmande. Ska inte de kristna ta hand om sina medmänniskor? Delade inte Jesus med sig till judar och andra som var på flykt från t ex Egypten eller romarna? Var det inte de facto så att Jesus, Maria, Josef och en hel del andra som finns med i bibeln i verkligheten också flydde från krig och elände? Nåja, jag skriver det bara i förbigående, eftersom jag egentligen vill skriva om Björklund och hans allt mer sinande väljarkår. Nu går han stenhårt ut och förkunnar betygsevangeliet. Men har ni tänkt på om detta är bra eller dåligt? Jo, jag förstår att många säger att det är självklart att barnen ska ha betyg. "Det hade ju vi när vi var små". Jo, så är det förvisso. Men på den tiden var också många mammor hemma, fritids och dagis saknades, man åt husmanskost i s f en massa E-nummer, man hade på sin höjd 2 TV-kanaler - i svart-vitt. Så mycket har förändrats. Inte minst föräldrarnas attityd gentemot skolan. När jag själv var ung så var det ingen idé att komma hem och klaga på att man fått en örfil av läraren. Då var risken stor att man fick en till.

Men tiderna förändras. Föräldrarna har inte samma tid med sina barn. Det ska spelas spel, kollas på Facebook samt 100 TV-kanaler med såpor och annat skit som föräldrar och barn bara MÅSTE kolla på.

Dessutom ska fredagsmys med färdigmat och E-nummer intas.

Allt detta sammantaget gör att dagens barn inte har samma grundtrygghet som för 50 år sedan. Visst, det finns undantag, men jag ser också en skrämmande utveckling. Fler och fler barn får diagnosen ADHD eller annan diagnos. ADHD är i sig en enormt vid diagnos som kan betyda väldigt mycket. Det märker jag på t e vår skola. Förutom barn med diagnos har vi normalstörda barn som från tid till annan behöver mer stöd i t ex matte, svenska eller annat ämne. Vi har barn där föräldrar ligger i skilsmässa. Vi har barn där föräldrar bråkar och/eller tar droger ( inkl. sprit ). Vi har barn där en nära anhörig är sjuk eller dör eller har dött. Vi har barn som p g a föräldrars byte av partner kan ha en riktig pappa och 2-3 plastpappor…. Ja, eller mammor. Därtill hör ett större gäng hel oh halvsyskon. Till allt detta är utvecklingen hos våra små väldigt olika. Det finns 8-åringar som är som 6 åringar och det finns dom som är som 10-åringar. Ett spann på 3-4 år.

Vem vill efter detta ställa sig upp och fortfarande kräva av lärarna att sätta rättvisa betyg, i s f att man tar den tiden till att lära barn så mycket som möjligt? För hur det än är så har lärarna redan idag skyldigheten att ha utvecklingssamtal med föräldrarna. Och är det inte så att det är bättre att en lärare tar dit föräldern när så behövs och informerar dom om att just deras barn nu missköter skolan och är svag i matte för närvarande än att man väntar tills skolavslutningen och så står det en siffra eller bokstav på ett betygsblad?

Nej, först måste vi få engagerade föräldrar som stänger av mobil, läsplatta, TV och annat en stund och säger till sitt barn att:

”Sådär min älskling. Nu sätter vi oss ner och gör läxorna tillsammans i lugn och ro och sedan får du läsa en stund med mig”.

Ja då var det fredag igen. Veckan kan sammanfattas som en vecka som bara blev roligare och roligare. OK, visst händer det mindre roliga saker, men i det stora hela så var det en kanonvecka.

Eller vad sägs om följande. På måndag ska jag vikariera i en trea. Jag pratade med en kvinna som arbetar på skolan om måndagen och en tjej ur denna klass står bredvid.

- Ja, ska man prata om kristendomen kan man ju göra det så tråkigt så alla spyr, eller så gör man det roligt så ungarna fattar.

Då säger kvinnan till barnet:

- Hur är det när "pinkozzy" är vikarie i er klass?

- Oftast är det faktiskt lite roligare.

Det gjorde delar av min dag idag. Det är sådant som värmer ens hjärta. Dessutom säger hon det utan att för den delen tro att hon ska få någon form av förmån. Jag försöker behandla alla lika. Det bara slank ur henne. Härligt. Tack.

Men sen har vi dessa eviga "diagnoser". OK, jag vet att ditt barn kan få diagnos ADHD. Men nu är diagnosen ADHD enormt stort. Jag kan ställa 100 barn bredvid varann och alla har olika form av ADHD.

Så varför hela tiden kommentaren: " Ja men mitt barn har ju ADHD". Precis som det är någon ursäkt.

För mig är det ingen ursäkt. För mig är det bara en information om att jag ska lista ut hur jag bäst når barnet för att barnet ska få bästa möjliga dag på skolan. Alla ska ha bästa möjliga dag.

Det är ALDRIG OK att slåss. Inte ens om du har ADHD. Då måste BÅDE föräldrar och skolan arbeta på att förhindra detta.

Vad är en "diagnos" förresten? Jo, det är några som gjort några tester på ett barn och konstaterat att deras hjärna inte funkar på samma sätt som på oss övrigt normalstörda. Några av oss är bra på svenska eller matte och ett barn med ADHD är kanske bra på fotboll eller syslöjd.

Dessutom arbetar deras hjärnor ibland jättehårt med saker som vi andra tycker är självklara. Att ta på sig mössan när vi går ut i vinter är "självklart". Nej, inte för vissa ADHD-barn. De börjar att tänka på det redan en timme innan de går ut. De tänker så mycket på det så annan tankeverksamhet delvis blockeras.

Nu var detta bara ett exempel, men så kan det vara.

Vad ska vi då ge för "diagnos" på någon "normalstörd" unge som har det jättesvårt i matte? Ska han också ha en diagnos?

Nej, jag tycker att vi ska använda diagnosen på rätt sätt för att ge barnen bästa möjliga liv och inte som en ursäkt.

Alla barn är trevliga barn - - - bara vi förstår dom.

Vi vaknade till ett annat, mörkare Sverige idag. Ett Sverige sägs ha fått en ny regering. Men har vi det? Det finns väl knappt en Sosse som anser att valresultatet var vad de ville ha. Visserligen blev vi av med Reinfeldt & Co för att direkt kasta oss in i en ovisshet där det mer gäller att eliminera SD än att föra en politik. Resultatet visar också på det allvar jag tidigare skrivit om. Det går inte att tysta SD genom att skramla med nycklar, vända dem ryggen eller att inte låta dem delta i debatter. Det är ju precis det SD vill. De har nu blivit martyrer och invandrarna är elden under bålen. Det finns massor, d v s ca 15%, som röstat på SD. Det är inte bara extremister och vilseledda ungdomar. NEJ! Det är också en mängd äldre som tycker att allt SD säger är OK. Många äldre och även andra som inte har en aning om vad partiet egentligen står för. Ja, de har egentligen inte nån idé om vad något parti står för. Många är fortfarande i den villfarelsen att böndernas parti är Centern, arbetarnas är Socialdemokraterna, Folkpartiet lärarnas och Moderaterna tillhör företagarna. MEN SÅ ÄR DET INTE LÄNGRE!Centern har ju slängt bort allt miljötänk. Fälldins löfte om kärnkraftsavveckling var en röst direkt i soptunnan. Numera regerar Annie och hon företräder mest småföretagarna. Du har sossarna som fortfarande egentligen är arbetarnas parti, men numera även ”medelinkomstsvensson”. Dessutom verkar det ju nu som om han inte törs återta den gamla fastighetstaxeringen eller att alla beskattas lika och inte om man är pensionär, arbetssökande eller arbetande. Folkpartiet har helt förgäves försökt klamra sig fast i skolfrågan trots att lärarna för länge sedan övergett Björklunds skoltuggande som inte för saken framåt. Moderaterna, eller Nya Moderaterna som de vill heta nu kallar sig under stundom även det nya arbetarpartiet. Vilket djävla skitsnack. Vad dom menar är att alla ska träla för så låg lön och dåliga villkor som möjligt. Gärna att staten kliver in och betalar diverse bidrag så att inte företagen ska behöva betala. Som tur har en del väljare (ca 7%) vaknat upp ut transen och förstått att hela partiet är till för de besuttna. Miljöpartiet då? Det går fan inte att var två språkrör. Det MÅSTE till en partiledare. Så är det bara. Sen måste miljöfrågan upp på agendan på ett helt annat sätt än i detta val. Att Det inte funnits något miljötänk har betytt partiets nedgång. De andra partierna kommenterar jag inte. Jo, ett, Sverigedemokraterna. Tänk vilken bra valrörelse de gjort. På ena sidan är det fyra tomtar ( nåja, 3 tomtar och en tomtemor ) som säger att de aldrig överger varann och att de är överens på ca 275 punkter. Bara det gör ju att många väljare funderar över varför de är 4 partier. Räcker väl i s f med ett Alliansparti. Att Löfven inte föll i fällan och talade om vilka han ville regera med var starkt. Du ser vad som händer. Nu måste han finna diverse partners med det valunderlag han har. Men totalt sätt har Alliansen hackat på Löfven och vice versa. Man har helt enkelt inte brytt sig om SD. Man trodde att svenskarna nog var ”så kloka” att man inte valde SD. Men då säger jag som Brasse alltid sa:” Fel, fel, fel”. Många svenskar var enormt trötta på Allianssnacket och skolsnacket ( som inte förde någon vart). Klart man då letar upp andra partier som försöker sticka ut. Sen är vi svenskar ett medlidande folk och tycker synd om de man slår. Eftersom alla gav sig på en (SD) så blev det ett lätt val för dom.

Jag har under nästan hela mitt liv arbetat inom mansdominerade verkstäder på ett eller annat sätt. Folket på verkstadsgolvet var nästan alltid män. Inköpare, säljare och chefer var nästan alltid män.

Nu när jag börjat arbeta på en skola är det plötsligt nästintill bara kvinnor. I den byggnad jag kommer att arbeta har jag bara kvinnor kring mig. Kvinnor som dessutom under många år levt i den miljön. Att då komma från struktur inom verkstadsområdet är en enorm skillnad. Här ryas det om än det ena än det andra. Fungerar inte datorn eller det är fel på en beställning, eller något annat så går man i taket. De dagliga möten jag varit med om är lite roliga, för mötesteknik och etik har man tydligen inte pratat om. Alla pratar i mun på varann och spontanmöten inom mötet pågår. Man tar upp olika frågor, men sällan tas beslut om vem som ska kolla upp spörsmålet eller när det ska vara klart. Så nu gäller det att kavla upp ärmarna och styra upp lite. Även om de nu har den formella lärarutbildningen tycks det finnas gott om förbättringspotential. Men först gäller det att skapa tillit och inte gå ut för hårt, vilket bara skulle innebära att jag lika gärna kan hänga mig. Men efter snart en vecka med omflyttningar och förberedelser kommer det så sakta. Jag har ju arbetat där inom ramen för FAS3. Men nu har jag ju en anställning och kan gå på lite mer. Men inte för att störa, utan tvärtom. Det jag vill är att de i slutändan inser att det jag har arbetat med tidigare också går att applicera i en skola och att resultatet blir en bättre arbetsplats som framför allt gör att man behöver arbeta mindre och inte jaga sin egen svans hela tiden.

Högste tuppen har slutat. Så ny tupp/höna ska tillsättas. Hoppas att det blir en bra som har lite samma tänk. Om det blir en kvinna eller man spelar egentligen ingen roll. Bara den inte har en massa favoriter och/eller lyssnar på skvaller och skitsnack så är jag nöjd. Låt arbetet och resultatet tala istället för skvallerkärringar.