Efter några dagar i skolan börjar jag omvärdera lärarna. När det går åt mer tid till att försöka få tyst på ungarna och få dom att sitta still än det går åt till själva undervisningen så är något djävligt fel. Det måste ju vara totalt frustrerande för en lärare att inte kunna få utöva sitt arbete. Det är precis som en murare skulle mura en mur, men varannan sten tar någon bort så han måste lägga dit en ny. Eller en målare som målar, men någon går efter och kladdar lite här och där hela dagarna. Hur kul kan det vara?

OK, många ungar är snälla och rara, men en del är redan i åk 1 störda av dataspel och TV-filmer de absolut inte borde titta på. Men en del har storebröder som låter dom vara med och andra har t o m föräldrar (!) som låter barnen titta på när de spelar Wordcraft och liknande spel. Inte undra på att barnen blir förstörda. Det är många gånger djävligt synd om barnen som får växa upp i "fel" miljö med "fel" föräldrar.

Sedan saknas ordet "RESPEKT" hos väldigt många. Bara de råkar få en lite knuff av misstag sitter smockan i luften. Det går otroligt snabbt. Lärarna har ingen chans att reagera hela tiden på allt. Jag är mycket ute på alla raster, men ser bara en del av det som sker. En del ungar har redan märkt att jag har bra koll och väntar tills man vänder ryggen till.

Ja, även jag hade en illusion att kanske lära barnen något, men än så länge har den mesta tiden gått åt till att tysta ner barn, medla i konflikter och liknande. Vi får hoppas att det beror på vädret eller att det är början på terminen.

Men en sak är helt säkert. Jag är totalt slut när jag kommer hem.

Jaha, då var den första FAS3-dagen avklarad. Som du, som följer min blogg vet, tycker jag absolut inte om FAS3 som "fenomen" utan hoppas att det snart byts ut när vi byter regering om 2 år.

Trots det måste jag säga att jag hade en toppendag igår och kommer att få många fler toppendagar framöver. Anledningen är att jag, när jag visste att FAS3 närmade sig tog kontakt med ortens rektor för att fråga om en FAS3-tjänst.

Jag bled direkt välkommen och har nu börjat med att vara hos barn i förskoleklass ( 6-årsverksamheten ) samt årskurs 1. Dessutom är jag ute på alla raster lågstadiet har. Jag ska arbeta i 6 timmar per dag. Det kommer dock troligen att bli lite mer vissa dagar och lite mindre andra. Vi får se.

Men det som hände var att jag fick kontakt med massor av barn. Glada, ledsna, arga, envisa, spralliga, nervösa, trötta och en mängd andra barn. En del kom direkt och skulle hålla mig i hand under rasterna. Andra ville sparka lite fotboll.

Det som också förvånade mig att det går åt så mycket av lärarnas tid till annat än att undervisa. Att förmana barnen att sitta still, vara tysta o s v tar enorm mycket tid av lärarnas kapacitet.

Det tog inte så lång tid innan attityden från barnen mot mig blev en annan. Jag är också envis och har regler som jag håller mig till. När de väl märkte det och när de märkte att jag gärna hjälpte dom och respekterade dom så ändrade dom sig. Inte alla, men fler och fler under dagen. Jag tror att fler kommer att ändra sig framöver. Alla kommer jag inte att nå eftersom de troligen redan är för förstörda av TV-spel, Video, trasiga hemförhållanden, fulla föräldrar och annat. Men även de kommer nog att bli lite annorlunda när de lärt känna mig och när de vet att alla är lika värda i mina ögon.

För en sak håller jag stenhårt på. ALLA är i mina ögon lika värda. Är det något strul med en liten kille eller tjej som går i förskoleklass eller ettan, tvåan eller trean så är det oftast inte fel på barnet utan på föräldrarna.