Har berört det tidigare, men behöver beröras igen. Detta eviga skolvåld. Och då menar jag inte bara våldet under skoltid utan även de tilltag som utförs på kvällar och helger mot skolan.
Jag kan redan från början säga att det största problemet inte ligger på skolan.
Det största problemet är hemmen, d v s föräldrar och vårdnadshavare, sambor, älskare m fl.
Vi har en mycket stor grupp i skolan som sköter sig, men eller utan föräldrarnas hjälp. Vi har även barn som bor i skilda hem. Tror det rör sig om 40-50% ! ALLA dessa barn som bor i skilda hem har en ryggsäck att bära på. En del klarar detta bättre än andra. Delvis beroende på att de skilda föräldrarna beter sig som vuxna. Men en stor grupp barn som bor hos gifta föräldrar eller med någon styvförälder har problem. Eller låt oss säga att de har problem med sina föräldrar som har problem.
De vuxna kan ha psykiska problem, drogproblem, ekonomiska problem, ja och några till. Nu är ju barn inte dumma. De fattar, de vet, men de säger inget. Lärarna fattar, lärarna vet och lärarna säger inget heller. De enda som inte tycks fatta är föräldrarna. Det enda de fattar är att deras barn kommer hem och klagar på skolmaten, läraren, bråk eller något annat. Och nu får föräldern med egna problem en stor möjlighet att kasta över allt på skolan. All frustration över de egna problemen kastas nu på skolan och lärarna. Nu ha de hittat en syndabock.
Men det slutar förstås inte där. Nej, man går också hemma och gapar över skolans inkompetens. Man tycker att läraren är helt värdelös och man borde slå något hårt i skallen på hen. Det första som händer i många barns huvud nu är en enorm frustration. Vad händer? Barnet tycker kanske om sina föräldrar OCH sin lärare och du säger mamma att fröken är en idiot.
Sakta men säkert börjar barnet ta parti. Vissa är starka och står emot, men några klarar inte trycket. Mamma är kanske full och vräker ur sig en massa om skolan samtidigt är hon inte vänlig mot sina barn. Och det är det som triggar barnen.
De syns inte. Barnet vill få bekräftelse av sina föräldrar och ser det därför som helt OK att nattetid gå till sin skola och förstöra fönster och annat.
När sen barnet kommer hem och har sovit på saken får föräldrarna på radion genom bakisdimman höra att någon har förstört på skolan, vilket föräldrarna skrattar åt och säger att skolan minsann har förtjänat det. Föräldrarna frågar var barnet var igår (när de själv var på fyllan) och får svaret att hen var hos en kompis. Barnet har fortfartfarande inte fått någon kram eller några trevliga ord på morgonen, så det enda barnet tar till sig är att det var rätt att skolan fick trasiga rutor.

Så här kan det på ett ungefär gå till. Inte hos alla, inte hos ett flertal, men om en skola har 500 elever och 5 av dom har det på detta sätt lider 495 elever för att dessa 5 har föräldrar som inte borde ha barn.

Men jag har genom åren även sett barn som redan bor hos fosterfamiljer och ändå bråkar och stökar. Ja, inte så konstigt. En del fosterföräldrar ger allt för det barn de fått, medan en del gör det för pengar. Dessutom har dom barnen oftast redan blivit så skadade att det krävs enormt mycket för att få det på fötter igen.

Ja, det är synd om barn idag, men jag tror att det var synd om många barn även för generationer sedan, fast på ett annat vis. Då ansträngde sig föräldrar och uppfostrade sina barn samt hjälpte dom med läxorna. Dessutom fick de hjälpa till hemma.
Numera tycker många föräldrar att skolan har ansvaret över både uppfostran och utbildningen. Dessutom hjälper barnen inte till hemma som förr och får det sedan mycket svårt när de ska flytta hemifrån.

Återigen så gäller detta inte generellt, men säkert hos minst 10% av alla barn.
Inte undra på att det är lärarbrist, när lärarna inte får syssla med det de ska.... att utbilda barn.