Nu har det varit neråt i en vecka snart och jag kan inte säga att det kulminerat ännu. ALLT går emot. En förälder kom i helgen som jag skrev om tidigare. Jag har fått stresskäke vilket gör att det hugger till i den varje gång jag öppnar den. Jag har ont i magen och mår illa sen i helgen. Ryggen är pris varenda morgon och jag blir knappt människa förrän till lunch. Tänderna sitter mer eller mindre lösa och så har jag fått kontakt med en i släkten som jag inte ens känner men har gjort ett fantastiskt arbete med att beskriva hela släkten på min pappas sida i nästan 200 år. Nu vill hon att jag kompletterar lite. Men det bringar också fram många tankar och jag får reda på mycket jag inte visste. Min pappa dog nån gång kring 72 och jag fick inte ens möjlighet att gå på begravningen. Något som har smärta mig enormt mycket genom åren. Detta bidrar också till att jag fått en sån magont. Det trista är att inga arbetskamrater hör av sig längre. Men så är det. Bara mina gamla arbetskamrater hör av sig från tid till annan.
Men nu skiter jag i vidare sjukskrivning utan går i pension vid 63. Det tjänar jag över 10000 på i s f att gå sjukskriven. Dessutom kan alla framöver skita i vad jag gör.