Förlåt alla kvinnor, men jag börjar få nog. Det värsta är att det inte är eran fel. Inte männens heller alla gånger som jag ser det.
Nu undrar du säkert om jag är full eller har slagit i huvudet, men inget deras. Jag tänker så här.
Det mesta som skedde före 90-talet vad det gäller tillmälen som " hej snygging" och liknande tillhör historien och den tidens sätt att vara. Jag har också svårt för dom tjejer, för de finns, som tillskaffar sig jobb genom ett ligg eller flirt. Jag tror att vi så långt kan vara lite överens.
Det jag inte kan tolerera är när man tafsar utan tillstånd, när man tilltvingar sig sex, när man inte ger en tjej ett jobb för att hon inte tillmötesgående sexistiska krav, när ett nej inte är ett nej. Ja, jag tror du förstår.
Jag förstår er tjejer, inget snack om det, men var ska jag klaga? I min ungdom var tjejerna tokiga i mig. Var väl inte utan tjej sen i sjuan. Men djäklar vad sura en del tjejer blev när man sa nej. Sen fanns det dom som grät och de tyckte jag faktiskt synd om. Men de som var sura och spred skit fanns redan då och bestod av TJEJER!
Men det grövsta var en leverantörsträff. Jag satt bredvid en kvinna och efter den obligatoriska middagen startade drickandet. Själv hade jag p g a avståndet bilen med mig. Det var en hel del golfaktiviteter efter maten och jag deltog gärna, även om jag inte spelade golf då och inte heller nu. När jag tyckte det var OK för mig åkte jag hem.
Ca 6 månader därefter hade vi en ny träff och samma kvinna var med. Plötsligt kommer hon fram till mig och säger högt " Jaha, och här är den där djävla xxxxx som jag trodde var intresserad. Han var ju fan inte intresserad". Blev rätt pinsam stämning. Jag nykter och hon rätt full och säkert 30 andra omkring oss som stannade till och tittade.
Så till liten del kan jag förstå kvinnorna som går ut nu. Själv tyckte jag att ovanstående händelse var pinsam i en kvart, men sen tyckte jag mer att det hela var lite komiskt.
Och det är här jag funderar lite. Det är ju nu så enormt många som "kliver fram". Visst, jag kan inte döma, det är ju kvinnans känsla som gäller. Men om vi nu tar bort alla dessa "hurtiga" tillrop som egentligen inte var illa menade. Hur många blir det kvar som har blivit antastad på t ex brösten, låren, mellan benen och vilka har de facto blivit utsatta för våldtäkt i någon form. Jag tycker att det är DESSA som bör utredas och bestraffas.
Hur det än är så var ju jargongen och sättet att se på kvinnor helt annorlunda före 90-talet. Fanns ju t o m kvinnor som klädde sig speciellt sexigt bara för att gå genom hela verkstan för att dra till sig männens blickar och få dom att busvissla. Det var en annan mentalitet.
Men nu är det 2017 och kvinnorna tycker annorlunda. Då är det självklart bara att acceptera det och för männen att skärpa till sig. Men glöm inte att kvinnorna inte heller utnyttjar det nya läget. Man kan inte klä sig halvnaken och flirta och tro att killen munk. Det är ju som att reta gallfeber på någon och tro att man inte får på nöten . Ömsesidig respekt måste till för att vi ska få en bättre kvinna/manipulation.

Jag var på en kanarieö för ett tag sedan och redan dagarna innan började det gå neråt. Veckan i värmen är knappt något jag kommer ihåg fast vi hade bil och jag körde runt t och borde minnas massa.
Efter den veckan fick jag träffa någon form av chefspsykolog. Lyssnade på henne i en timme och tyckte hon var bra och hade bra tankar tyckte jag.
Men väl hemma började jag fundera på vad hon egentligen sa. Det var början på ett ras ner i djupet. Sedan dess har jag knappt sovit på nätterna. Jag har ständigt ont i magen. Har plötsligt hittat Wish och köpt över 200 olika artiklar på bara några dagar. Tröstäter i mängder och har redan gått upp flera kg. Allt har blivit till ett helvete och hade jag inte fru, barn och barnbarn vet jag inte vad jag hade gjort vid det här laget.
Så livet är inte kul just nu. Försökte få tid hos läkaren idag, men det gick inte. Ska ringa i morgon igen. Jag är visserligen sjukskriven månaden ut, men behöver nu en mycket lång sjukskrivning så jag kan få lite lugn och ro.
Frågan är om jag överhuvudtaget bör gå tillbaka till något jobb. Det är ju bara dryga 2 år till pensionen. Varför kan de inte bara ge mig sjukpension så jag har något att förhålla mig till?
Det här livet är inte kul längre.

Träffar mina barn och barnbarn rätt ofta och ser att de inte är så noga med städningen som vi var och är. Men jag har märkt att de använder sig av samma pedagogik som vi gjorde med våra barn.

D v s att man måste leka fram ord och handlingar redan när de är mycket små. Jag tycker inte att man ska låta barn "bara leka" och lmna resten åt skolan. Jag tror att man kan ge barnen en bättre start i livet än så.

RESPEKT

Redan från de att de kryper kan du visa dom vad respekt är. Det är inte OK att slåss, bitas mm. Att de är små och gör så är ju bara för att de inte vet att de inte får. Det är här du kommer in och säger ifrån direkt. Du behöver aldrig slå ett barn. Det har jag aldrig behövt göra. Jo, jag har ibland tagit den lilla handen och med pekfingret petat till så pass att de märker att det inte var OK det dom gjorde. Men det gjorde aldrig ont.

Detsamma gäller respekt för leksaker och andra saker, möbler mm som finns i ett hus. Sliter dom i sn nalle eller docka kan man enkelt tala om att dockan/nallen får ont. Man kan också visa detta genom att se ledsen ut.

BOKSTÄVER, TAL, FÄRGER MM

Mitt yngsta barnbarn är 2 och kan både 6-7 färger och även göra en del på teckenspråk. Hon räknar också till 10 och förstår en massa annat. En fyraårigt barnbarn räknar till 20, kan en massa färger och bokstäver. En 5 åring börjar skriva ord oh meningar, även om de blir rätt mycket fel i början.

Hur har vi gjort med våra barn och hur har dom gjort mot sina barn? Ganska enkelt. Man leker med dom. Man sitter på golvet MED dom. Man står inte på sidan om med mobilen eller lagar mat. Man är MED dom en stund varje dag. Sen finns det alltid stunder där man får säga att " Nu lilla vän måste jag laga mat", men även där kan de ju vara med till och från.

Barn gillar ju att dua fram och leka lite vuxna. Vi har en plastservice sen 35 år och som fortfarande funkar. Istället för att säga " Kan jag få koppen" kan man säga "Kan jag få en gul kopp och ett grönt fat". Antingen får du det eller så är barnet envis och vill ha ordning. I s f får du ett gult fat också. Du kan lägga in tal i leken genom att fråga " Hur många får komma  på ditt kalas?". Du får ett svar och kollar sedan hur många hen plockar fram.

FEL

Om barnet gör fel så gör det väl fel. Jag tror dock inte på att man ska rätta rätt av utan skoja fram det rätta svaret. Det måste man i s f göra så att barnet inte känner någon skuld i att det blev fel utan en glädje i att ni tillsammans fixar till det så det blev rätt.

Vad det gäller stavning har vi alltid varit ycket försiktiga med att rätta allt för mycket. Det viktiga är ju inte att dom skriver rätt, utan att dom får lusten att skriva.

Detsamma gäller läsningen. Låt barnen avsluta kvällen med att läsa 10 minuter eller en kvart. Alla mina barn och barnbarn gillar att läsa och det har nog blivit så för att de uppmuntrats att läsa. Jag vet inte hur många böcker jag har läst för dom och hur många böcker jag fått lyssna på, men det är en hel del.

Den tiden har barnen rätt till. Den går ALLTID före mobilen, datorn, TVn mm. Dessa "nymodigheter" måste alltid komma i andra eller tredje hand. Jag ser allt för ofta barn som hämtas i skola eller Dagis och föräldrarna glor direkt in i mobilen. Borde ta mig fan vara böter på det. Ägna er åt barnen. "Vad har ni gjort idag?" , o s v. De VILL berätta. Får dom inte berätta när dom är små berättar dom inte när det är tungt och de är i tonåren heller.

Så skärp till dig och ge dina barn en bra start i livet. Du har tagit beslutet att ha barn. Ta då även beslutet att ge dom all tid du bara kan.

Nu sticker jag ut hakan igen. Men jag har lyssnat på en del andra, läst en del och funderat.
Varför feminist ? Varför inte humanist? Varför inte tänka på alla människors lika värde? Varför ska det vara så djävla fint att vara feminist ? I mina ögon, jag kan ha fel, är feminism precis som om kvinnan var underlägsen. Och visst, den senaste tidens debatt om #METOO har ju visat att kvinnorna är ytterst utsatta. Det tycks finnas allt för många svin därute. Visst, erkänner, jag har sagt saker till kvinnor också, men alltid endast med en mening att det ska vara en komplimang. Så här t ex. Det kommer, låt oss säga en arbetskamrat i tjusiga kläder som verkligen framhäver varenda del av kroppen. Då kan inte jag låta bli att t ex säga "ja du, den skräddaren visste vem som skulle ha den kjolen, klänningen, blusen ". Jag kanske har fel, men i mina ögon är det en komplimang OM jag känner personen och även hon känner till mitt sätt. I ett annat fall var jag för ett tag sedan bara tvungen att skriva till en TV-personlighet " Tänk att du alltid klär dig så vackert och talat så glatt och tydligt". Där fick jag t o m ett glatt tack tillbaka .
En del s k feminister tycker säkert att ovanstående är helt fel, men det skiter jag i. Jag tycker vi har större problem. Problem som gjort mig till humanist. Tänk att det fortfarande är så att HBTQ-personer inte får leva ifred. Läste senast idag att man hittat homosexuella lejon i ett afrikanskt land. Man ansåg där att orsaken var att de måste ha sett bögar på savannen och således nu måste " omprogrammeras". Så djävla sjuka tankar.
Sen har vi alla dessa svin som ger sig på barn under 15 år. Man åker till bordeller i Indien, Thailand och andra ställen. Även kvinnor åker till platser för att under en tid leka med en mörkhyad afrikan.
Ett annat humanistiskt svineri är in dragningen av assistent hjälpen till många behövande.
Och till sist alla som köper sex av olika former. Djävla svin.
Så nu kanske du förstår varför jag inte i första hand är Feminist längre, utan en humanist som vill jobba med lika värde för alla jordens människor.
Hänger du med?

Fick i onsdags en tid hos en specialistpsykolog. Hon kommer bara en gång per månad till vår vårdcentral. Samtalet tog en timme och jag var nog inte med riktigt. Det jag fann för viktigt att framhålla fick jag aldrig fram p g a hennes frågor.
När jag gick därifrån undrade jag vad som hände. Hon ansåg att jag skulle ha ett möte med arbetsgivare, läkare och försäkringskassan för att försöka arbetsträna. D v s gå till jobbet under en tid och bara vara där. Jo, jag håller med om att jag just då och där inte stod främmande för idén.
När jag dock kom hem började magen och huvudet göra revolt. Har sedan i onsdags gått på starka lugnande tabletter, utan att magen lugnar sig utan gör emellanåt otroligt ont och däremellan går runt som en centrifug.
Brukar sova 10-11 timmar plus en stund på dan. De två senaste dagarna har jag inte somnat före 24 och vaknat före 6. Ingen sömn på dan har det blivit heller. Jag är kanon trött och irriteras över precis allt.
Och idag ska jag träffa chefen för första gången sen tidigt i våras.
Kommer de att tvinga mig till denna form av arbetsträning vet jag inte vad jag gör. Det bästa alternativet är att jag säljer huset och flyttar ensam till någon liten sommarstuga långt bort in i skogen. Det värsta är väl att öppna barskåpet och medicinskåpet och hälla i sig så mycket det bara går innan jag tuppar av för gott. Kanske blir några roliga sista timmar när man tömmer 10 sorters Whisky och lite annat och blandar det med Stecolid och Tramadol. Jag lär nog inte märka när jag slocknar i varje fall.

När jag var i de mellersta tonåren var jag med en tjej som var 1-2 år yngre. Avståndet och gymnasiet gjorde att det rann ut och jag träffade en annan tjej som jag sedemera gifte mig med.
Men denna tonårstjej har till och från funnits i mina tankar. För 2-3 år sedan började jag leta och hittade henne till slut och ringde även upp henne. Inte för att på något sätt stöta på henne eller något sådant, utan mest för att höra hur det har gått för henne. Hon fanns ju inte nånstans på nätet. Hon har inte ens en e-postadress.
Till min stora besvikelse kände hon inte igen mig, men hon förvånades över att jag kände igen så mycket från den plats hon hade bott på.
Dagen efter träffade jag en gemensam barndomsvän som berättade det tråkiga att hon har aggressiv MS och har stora problem med bl a minnet. OK, det förklarade nog varför hon inte kände igen mig. Samtidigt kunde jag inte "glädjas" åt det när man vet att hon har MS.
Bara ca 2-3 år träffade hon sin nuvarande man. Han finns på fejan och tycks vara en mycket bra kille för henne.
Men visst är det väl konstigt att man fortfarande kan ha känslor för någon som man träffade för nästan 50 år sedan?

Blir lite förvånad. Senaste 2 veckorna har jag hört 2 personer uttala sig i skattefrågor. Den första var en kvinna från Mexiko som ansåg att hon betalade mycket skatt. Hon levde på sin man samt ett bidrag hon får från staten för att hon går på SFI. Hon betalar väl nån 1000-lapp i månaden men har noll koll på vad hon får för det.
Lika mycket noll koll tycks VDn för svenskt näringsliv Leif Östling ha. Han betalar visserligen en hel del i skatt, men ställer även han frågan " Vad fan får jag för det?".
Då ska jag för de herrar och damer som inte fattar vad de får ge några exempel.
Järnväg, bilvägar, billigare tidningar, läkare, skolor, fängelser, polis, vård och omsorg, parkskötsel, åldringsvård, brandkår, militär, museer och mycket mycket annat som ni tycker ska vara självklart.
Vi är ett litet land när vi talar om antal invånare, men ett hyffsat stort när vi talar om yta. Vi måste täcka hela denna yta med det jag räknat upp ovan. Ni kräver att det finns en järnväg, bilväg, tidningar, läkare, skola, fängelse, polis, vård, tull, omsorg, parker, åldringsvård, brandkår, militär, museer osv, men då får ni också vara med och betala.
Eller ska vi skippa skatten och bara betala när vi använder en tjänst? Oj, då får inte många nmat på bordet.

Läste en mycket långt reportage i Expressen där man beskrev punk för punkt varför, hur, när det och det händer med vår jord. Och jag håller nog med om det mesta, även om jag syndar en del. Huvudproblemet är dock att mycket vill ha mer. D v s de 10-20 % av befolkningen som har mest vill ha mer och skiter i resterande 80-90%.
Ta ett praktarschel som Trump som exempel. Han har pengar så han kan bada i dom. Skulle man halvera dessa skulle det inte gå någon nöd på honom i varje fall, men några 1000 fattiga skulle få mat för dagen, eller så skulle man kunna rena luften över skithålet USA en del.
Enligt Veckans Affärer är detta världens 50 rikaste räknat i dollar !

Bill Gates $86 miljarder
Warren Buffett $75.6 miljarder
Jeff Bezos $72.8 miljarder
Amancio Ortega $71.3 miljarder
Mark Zuckerberg $56 miljarder
Carlos Slim Helu $54.5 miljarder
Larry Ellison $52.2 72 miljarder
Charles Koch $48.3 81 miljarder
David Koch $48.3 miljarder
Michael Bloomberg $47.5 miljarder
Bernard Arnault $41.5 miljarder
Larry Page $40.7 miljarder
Sergey Brin $39.8 miljarder
Liliane Bettencourt $39.5 miljarder
S. Robson Walton $34.1 miljarder
Jim Walton $34 miljarder
Alice Walton $33.8 miljarder
Wang Jianlin $31.3 miljarder
Li Ka-shing $31.2 miljarder
Sheldon Adelson $30.4 miljarder
Steve Ballmer $30 miljarder
Jorge Paulo Lemann $29.2 miljarder
Jack Ma $28.3 miljarder
Beate Heister & Karl Albrecht Jr. $27.2 miljarder
David Thomson $27.2 miljarder
Jacqueline Mars $27 miljarder
John Mars $27miljarder
Phil Knight $26.2 miljarder
Maria Franca Fissolo $25.2 miljarder
George Soros $25.2 miljarder
Ma Huateng $24.9 miljarder
Lee Shau Kee $24.4 miljarder
Mukesh Ambani $23.2 miljarder
Masayoshi Son $21.2 miljarder
Kjeld Kirk Kristiansen $21.1 miljarder
Georg Schaeffler $20.7 miljarder
Joseph Safra $20.5 miljarder
Michael Dell $20.4 miljarder
Susanne Klatten $20.4 miljarder
Len Blavatnik $20 miljarder
Laurene Powell Jobs $20 miljarder
Paul Allen $19.9 miljarder
Stefan Persson $19.6 miljarder
Theo Albrecht, Jr. $18.8 miljarder
Prince Alwaleed Bin Talal Alsaud $18.7 miljarder
Leonid Mikhelson $18.4 miljarder
Charles Ergen $18.3 miljarder
Stefan Quandt $18.3 miljarder
James Simons $18 miljarder
Leonardo Del Vecchio $17.9 miljarder

Plockar du 10 miljarder från var och en har du snabbt 500 miljarder dollar. En dollar står väl i ca 9 kronor. Bara här lösgör vi 4500 miljarder kronor. Det är mer än 4 gånger vad svenska staten får in totalt i skatter och avgifter per år.
Varför inte sätta en siffra på vad man får äga som mest och resten går till att förbättra vår värld? Nej, det funkar inte. Det finns alltid kryphål. En procentuell skatt av ägandet? Nej funkar inte. De här pengarna ligger ju inte på banken utan utgörs till stor det av fastigheter, guldfyndigheter, oljekällor, företag, mm. Ja du vet, allt sånt som skitarg ner ännu mer.
Det blev ett djävla liv för ett tag sedan över att Sverige ska införa en flygskatt. Och jag kan i vissa mån hålla med. Ska det göras ska alla flygbolag betala samma avgift. Har du tänkt på att det varje stund finns ca 13-15000 plan i luften? Vad sprutar inte de ut?
Sen har vi ju all denna plast som finns i havet. Ingen tycks bry sig.

Nej så här blir det. De närmaste 200 åren kommer antalet krig att öka. Folk vill bo i ett vettigt klimat och ha mat för dagen. Så krigen kommer inte att hållas i de tropiska områden utan mer i Europa och USA. Gränsen mellan svalare väder och olidlig hetta. Men det kommer inte att sluta med det. Eländet har redan startat och ingen av dom ovan nämnda bryr sig ett skit om vad som händer om 200 år.
Men som några gånger tidigare kommer jorden att utplåna en hel del människor och djur. Kanske bara ett fåtal överlever i mycket små och få områden. Det vi förstör kommer om bara några 100 år att vara borta. Naturen tar en gruvligt hämnd på oss idioter som tror att lycka är pengar, flest vänner på Facebook och flest följare på Twitter.