Den s k Arbogakvinnan, Möller, som sägs ha dödat eller bidragit till mord på diverse släktingar fälldes i tingsrätten. Nu ska de dra samma elände i hovrätten. Parallellt kräver hon diverse förmåner mm. Sen när det är klart i hovrätten ska hon väl gå vidare, om hon får prövningstillstånd. Hela cirkusen kostar svenska skattebetalare många miljoner och advokater gnuggar sina händer.
Varför ska man kunna gå vidare om domen inte passar? I och med att någon får prövningstillstånd i högre instans så underkänner man samtidigt lägre instans. Vi kanske ska skrota tingsrätten eller bara ge dom mindre mål som t ex snatteri och att dessa mål inte kan överklagas.
Misstänker man att målet ändå hamnar i högre instans så låt det gå dit direkt. Borde ju spara mängder av miljoner och samtidigt bidra till att tiden mellan brott och straff minskar avsevärt.

I en podcast säger Ismail att man borde förbjuda idrott i skolan. Direkt tänkte jag att karln inte har alla hästar hemma. För det har ju trots allt bevisats att idrott i skolan är bra på alla sätt och vis.
Men sen läste jag vidare och då anser han att om man har idrott ska det vara på dagens sista timme så att alla kan gå hem och duscha, eftersom många känner en skam för att visa sig naken inför andra.
Och det var ju DUSCHNINGEN han tydligen hade problem med och inte själva idrotten. Och där har han en poäng. Jag var likadan. Även om själva idrotten ibland kändes lite jobbig eftersom jag inte tillhörde de bästa så var just DUSCHNINGEN en mara. Till slut fick jag mamma att skriva ett brev till skolan att jag duschar hemma.
Här finns faktiskt en stor förbättringspotential. Man borde faktiskt kunna göra duschar som rymmer en person och som man kan dra för. Problemet är dock att om man t ex har duschdraperiet så håller de inte en enda termin. I så fall måste det dit något stadigare. Men det borde väl gå att få fram med tanke på det stora antalet skolor vi har i landet.

Jag börjar så smått irriterad mig över min nye chef, som för övrigt är nummer 7 eller 8 på dryga 5 år. Chefen har nu haft ansvaret sen i april och då träffade jag honom kort. Sedan i juli har jag bett om ett möte . Fick strax därefter ett svar att han skulle kontakta mig om en dryg vecka. Sen hände inget mer fram till för 2-3 veckor sedan där han skriver att " vi måste nu ha ett möte". Jag svarade att det bara var att ringa så kunde vi komma överens om något. Men ingenting. Dödstyst sen dess.
Har läst på en del och tydligt är att arbetsgivaren har ett stort ansvar vad det gäller rehabilitering. Men inget har gjorts. Kurator, läkare, sjukgymnast, röntgen, ja allt har jag ordnat helt själv. Det enda arbetsgivaren gjort var att gå bakom ryggen på mig och ringa vårdcentralen. Men där fick den s k HR-experten tji. Vårdcentralen lämnade inte ut några uppgifter.
Blir förresten ytterst irriterad varför man ändrar personalhanläggarnas beteckning till HR-expert. I mina ögon är en expert som har en kunskap långt över det vanliga. Men inte vad det gäller personalfrågor. Där tycks expert vara modeord.
Hur som helst förstår jag inte varför inte arbetsgivaren gjort något som är konstruktivt för mig. Verkar precis som om man inte bryr sig det minsta. Bra signaler....