Just nu är det bara så sjukt trist. En hel hög med irritationsmoment har hoppat sig och känns inte som en liten dammsög, utan ett stort berg som inte går att rubba.
Jag tänker inte skriva ner allt som stör mig just nu, men några saker får plats. Först och främst min mor och halvbror. Ja han var min bror men lät sig adopteras i de yngre tonåren. Jag var några år äldre och skulle just flytta hemifrån. Inte fan brydde jag mig om adoption. Speciellt som den tilltänkta pappan, tillika min mors nye man, aldrig varit som en pappa för mig. Min pappa dog strax innan adoptionssnacket var på tapeten. Jag fick aldrig vara med på begravningen, vilket jag får bära med mig hela livet.
Nåja, denna adoptionsfråga glömde jag mer eller mindre bort. Som jag skrev så var det aldrig någon stor fråga, utom för min mor som tyckte att jag skulle tänka på framtida arv. Hallå, vilken kille i tonåren bryr sig. Jag skulle flytta hemifrån för att plugga, supa och ragga tjejer. Inte fan brydde jag mig.
Och nu är det försent. Eftersom hennes man fått en stroke och inte reder sig är hon tydligen hans gode man. Nåja, hon är i varje fall "god man" för min bror som fått deras sommarstuga. Den omsatte han dock omgående i pengar, d v s sålde den.
Så kvar är skog som dock såldes för en ansenlig summa sam hus och diverse lösöre som jag gissar värderas till 3-5 miljoner.
Och vinnaren ääärrrrr: min halvbror. Inte ens min mor ärver något så som det är skrivet. Men det vet hon inte ännu.
Själv bryr jag mig inte. Jag har så jag klarar mig. Så för min del är det inte pengarna utan sättet man gör det hela på som stör mig.
Men som jag sa så var det bara en av många saker som sitter som stora blåmärken runt mina ben.
Ett annat är att jag inte har klart med arbete från början av september. Därefter vet jag inget och det tycks inte gå att fråga någon heller. Men min hjärna vill ha svar. Blir det eller blir det inte. Jag accepterar bägge, men det är ovissheten jag blir tokig på.
Sen har vi allt skit som pågår runt om i världen. Jag kokar snart över av IS, Trump, våldtäkter mm. Du bryr dig kanske inte, men jag kan inte kasta bort dessa tankar. Ska det vara så djävla svårt att leva i fred de få år vi finns på jorden? Nej, vi har en massa knarkande IS-"soldater" som roar sig med att föra "krig". Och allt till Allah's ära. Så fan heller.
Och den där dåren Trump. Han får bara inte bli president. Då kan ju precis vad som helst hända.
Och till sist, nåja av det jag vill nämna här, fattar jag inte vad dessa våldtäkare (nej, det är inga män) peddos ar och kvinnomisshandlare håller på med. Stoppar packet i nån raket och skjut ut dom i rymden. Eller så lämnar du in dom på Hall så det riktiga buset får ha lite "kul".
Men allt detta med ett antal andra saker gör att min hjärna inte fixar det hela. Allt oftare får man tanken att man lika hjärna kunde dö. Vem bryr sig .