Tydligen hamnar jag i den här sitsen varje vår. Tycks komma speciellt när vädret är som det är, d v s kring de 10 grader och regnskurar. När man inte kan göra det man vill och när kroppen är precis så lealös som man inte vill att den ska vara. Ingen ork, ingen lust för någonting. Känseln är som att gå in i väggen, vilket jag tyvärr har kunskap om. Och det här känns som ett förstadium av just det. Depression kan man också kalla det. Svårt att koncentrera sig på det man försöker att läsa.
Men det brukar gå över.
Ibland på några dagar.
Ibland på några veckor.
Ibland på några månader.
En sak är dock säkert.
Det kommer alltid tillbaka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland vill man bara gråta så det sprutar ur ögonen. Hade just stigit upp och lyssnade på 8-nyheterna på radio. De meddelade att 2 barn hade mördats och att en man och en kvinna var inblandad. Senare framkom det att mannen också var svårt skadad.  De...

En stor andel kommuner vägrar ge tillstånd till vindkraft. Det kan i o f s vara OK. Men det ska kosta. Att säga att vi häruppe behöver inte elen, vi har redan vattenkraft. Det är ett rätt barnsligt och lågt sätt att försöker stoppa vindkraftverk. S...

Egentligen är det skrämmande hur folk kan utsätta sig för livsfarlig dopning i s f att hjälpa till att få stopp på eländet. Jag tänker just nu på 2 fall. Det ena är någon form av OS för dopade, även om de då inte får använda sig av orden Olympiska sp...

I dagens Aftonbladet läser jag om min förening Leksands IF dom jag hållit på sen 1967. När de vann SM-guld eller åkte ner. Det var alltid Leksand i mitt hjärta.  Men efter det jag läste idag får vi väl se om jag inte köper mig en Moradräkt istället...

Ett av mina barnbarn skulle på kalas. Hon fick skjuts av dom som höll i kalaset. Min dotter satt hemma och kollade hur dom åkte. Hon och barnbarnet har en app precis som resten av familjen så de alltid ser var dom befinner sig.  De såg också att fö...