Först ut var utrikesministerna. Hon kallade Saudiarabien för en diktatur och ifrågasatte att man gav en bloggare spöstraff. Hon stod upp för sanningen. Förvisso.

Men är det alltid så att sanningen behöver sägas eller att man ska trycka allt bara för att man tycker sig att ha rätt i det?

Se på Jyllandsposten som ritade karikatyrer. OK, de kan. Men ska man göra det bara för att man KAN? Vore det inte bättre att först fråga sig "vad vill jag få ut av det?" och "vad kommer reaktionen att bli?" och " är det värt det?" och "är jag beredd att ta följderna?". Det finns fler frågor att ställa, men jag vill bara påvisa några exempel. Kallas också för konsekvensanalys. Något som saknas i dagens media allt som oftast.

OK, först utrikesministern. Nu ska stadsministern åka till Kina och vis av lärdom kallar han inte Kina för diktatur, utan för en "enpartistat". Jag har försökt att läsa mig till vad det är för skillnad på t ex diktatur, enpartistat, polisstat o s v och kommer väl fram till att det i stort sätt är samma skit. D v s att man inte håller allmänna val där alla fritt får säga vad de vill. De som säger fel saker hamnar i onåd och dödas eller sätts i fångläger. Sen vad man kallar det för är egentligen egalt. i Princip.

Men inte i praktiken. Det är ungefär som att man inte får kalla en neger för en neger utan man måste kalla honom för afroamerikan ( har bloggat om detta tidigare ) men han är fullt lika mörk för det. Detsamma gäller ovanstående och ett antal länder till. Det spelar ingen roll vad man kallar dom, vi vet vad de går för. Så istället för att statsministern säger det rent ut så är han smart och kallar Kina för enpartistat. Inget som är fel och inget som Kina kan säga emot. Ineenbär att Löfvén gjort sin läxa och Sverige kommer att ha goda relationer med "enpartistaten" Kina framöver.

Om du fortfarande inte förstår så ska jag ge dig ett exempel till. Om du går på stan så ser du en killa på 210 cm och 130 kg muskler. Han är dessutom extremt ful med sin 10 cm långa näsa. Han ser dessutom mycket aggresiv ut. Går du då fram och säger det åt honom och säger " Hej långskånken, djävla ful näsa du har"? Nej, snabbt gör din hjärna en konsekvensutredning. På nolltid säger den dig att "OK, du kan säga honom det, men riskerar då att hamna på bårhuset, dessutom ger det ju inget. Näsan minskar ju  inte i längd". Detsamma borde speciellt media lära sig. Man behöver inte säga och skriva altt bara för att man kan. Som avslutning något jag hittade på nätet i Wikipedia:

Världens mest odemokratiska stater

Här listas de länderna som ingår i undersökningen Worst of the Worst: The World’s Most Repressive Societies, gjord av den USA-amerikanska organisationen Freedom House:^[4]

•  Azerbajdzjan
•  Burma
•  Ekvatorialguinea
•  Kina
•  Libyen
•  Nordkorea
•  Ryssland
•  Somalia
•  Sudan
•  Syrien
•  Turkmenistan
•  Uzbekistan
•  Vitryssland