Är återigen långtidssjukskriven. Nåja, 2 månader till att böra med.Vi får väl se hur fort det blir bättre denna gång. Nu har ju hjärtat lagt sig i också och tycker att hjärnan ska ge med sig nån gång.

För av någon anledning tar jag åt mig av allting. Räcker om någon inte svarar på en fråga eller använder "fel" ton så går hjärnan igång.

Är det sedan någon som verkligen säger eller skriver skit om mig eller till mig, så är det verkligen kört. Då tar det flera dar innan jag blir "som folk" igen.

Utöver det så har du mina egna prestationskrav som gör att jag aldrig räcker till.

Sen har vi hjärnan som gärna mal och mal om och om igen samma elände av olösta problem. Helst när jag ska försöka att sova.

För att inte tala om en Rapportsändning. Nästan dagligen blir jag galen över alla sjuka människor därute som ställer till med krig, våldtäkter, mord och mycket annat skit. Att se folk som har så mycket pengar och kan skita guld om de vill anklagar någon annan för att dö ännu rikare är för mig en gåta. Men folk är tydligen avundsjuk och hagalen i överkant. Att de bara orkar.

Och hur kan man slå sönder 1000-åriga statyer som inte har rört sig ur fläcken och inte vill ha med kriget att göra är en annan gåta jag inte förstår. Ska detta kallas män som med släggor och annat förstör något som någon har byggt upp för kanske flera 1000 år sedan. Nej, inte går det in i min skalle. Jag är inte religiös lagt. Har släppt allt detta för många år sedan. Men för den skull tycker jag inte att man förstör det som våra förfäder byggt upp. Om det sedan är judar, araber, kristna, muslimer eller vem det nu är som har byggt detta spelar ingen roll.

För mig är det ettt gäng skitstövlar som tror att de är något bara för att de lyckas förstöra lite stenmonument. Så djävla sjukt töntigt.

Men allt detta sammantaget får mig ibland att ge upp. Kroppen eller rättare sagt hjärna och hjärta säger ifrån. Det enda rätta vore att ta mina böcker och flytta in  i en stuga långt bort i fjällvärlden. Utan telefon, TV, dator mm. Att bara vara i tystnaden och läsa eller titta på naturen. Det vore livet och något jag för länge sedan hade gjort om jag inte hade fru, barn och barnbarn. Utan dom hade jag antingen bott i fjällen eller six feet under.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen är det skrämmande hur folk kan utsätta sig för livsfarlig dopning i s f att hjälpa till att få stopp på eländet. Jag tänker just nu på 2 fall. Det ena är någon form av OS för dopade, även om de då inte får använda sig av orden Olympiska sp...

I dagens Aftonbladet läser jag om min förening Leksands IF dom jag hållit på sen 1967. När de vann SM-guld eller åkte ner. Det var alltid Leksand i mitt hjärta.  Men efter det jag läste idag får vi väl se om jag inte köper mig en Moradräkt istället...

Ett av mina barnbarn skulle på kalas. Hon fick skjuts av dom som höll i kalaset. Min dotter satt hemma och kollade hur dom åkte. Hon och barnbarnet har en app precis som resten av familjen så de alltid ser var dom befinner sig.  De såg också att fö...

På Kanarieöarna gror hatet mot turister. Vi åkte minst en vecka per år mellan år 1999 och ca 2020. Vi besökte de flesta öarna många gånger. Men nu vill de inte ha oss längre. Turisterna använder för mycket vatten, skitar ner på ön och trissar upp hus...

Läser om en kille som redan innan födseln hade en sjukdom där huden föll av och där han redan innan födseln hade skrapat sönder dig. Nu går han med handskar och kläder så att han inte stöter emot något. Läkarna gav honom 6 månader att leva men är nu ...