Jag har under nästan hela mitt liv arbetat inom mansdominerade verkstäder på ett eller annat sätt. Folket på verkstadsgolvet var nästan alltid män. Inköpare, säljare och chefer var nästan alltid män.

Nu när jag börjat arbeta på en skola är det plötsligt nästintill bara kvinnor. I den byggnad jag kommer att arbeta har jag bara kvinnor kring mig. Kvinnor som dessutom under många år levt i den miljön. Att då komma från struktur inom verkstadsområdet är en enorm skillnad. Här ryas det om än det ena än det andra. Fungerar inte datorn eller det är fel på en beställning, eller något annat så går man i taket. De dagliga möten jag varit med om är lite roliga, för mötesteknik och etik har man tydligen inte pratat om. Alla pratar i mun på varann och spontanmöten inom mötet pågår. Man tar upp olika frågor, men sällan tas beslut om vem som ska kolla upp spörsmålet eller när det ska vara klart. Så nu gäller det att kavla upp ärmarna och styra upp lite. Även om de nu har den formella lärarutbildningen tycks det finnas gott om förbättringspotential. Men först gäller det att skapa tillit och inte gå ut för hårt, vilket bara skulle innebära att jag lika gärna kan hänga mig. Men efter snart en vecka med omflyttningar och förberedelser kommer det så sakta. Jag har ju arbetat där inom ramen för FAS3. Men nu har jag ju en anställning och kan gå på lite mer. Men inte för att störa, utan tvärtom. Det jag vill är att de i slutändan inser att det jag har arbetat med tidigare också går att applicera i en skola och att resultatet blir en bättre arbetsplats som framför allt gör att man behöver arbeta mindre och inte jaga sin egen svans hela tiden.

Högste tuppen har slutat. Så ny tupp/höna ska tillsättas. Hoppas att det blir en bra som har lite samma tänk. Om det blir en kvinna eller man spelar egentligen ingen roll. Bara den inte har en massa favoriter och/eller lyssnar på skvaller och skitsnack så är jag nöjd. Låt arbetet och resultatet tala istället för skvallerkärringar.