Var går egentligen vår smärtgräns och var går de styrandes skamgräns egentligen? Jag tänker bara nämna 3 händelser som alla övergår min smärtgräns och borde också vida överskridit personernas smärtgräns.

    1. En mer eller mindre offentlig person får 24 ton tegel från ett företag för att användas av personen själv till sin villa. Helt gratis! Det hela går till rättegång och han frias eftersom man inte anser att mutbrottet anses som grovt! Då är frågan var gränsen för ”grov” går? Skulle han arbetat på de ställen jag har arbetat på hade han fått sparken på stående fot. 

    2. Politikernas "pensioner". Behöver jag säga mer? 

    3. Svenska Filminstitutets vd Bengt Toll fixade personalfest – för en kvarts miljon kronor. Vad fan tänker han med egentligen? Så nu frågar jag ingen: Var går egentligen vår smärtgräns och var går de styrandes skamgräns egentligen? Jag är skitförbannad vilket visar var min smärtgräns går. Dock tror jag inte vi har nått de styrandes skamgräns ännu.

Tyvärr.