Mika Myllylä är död. En av Finlands (bästa) skidåkare är död, 41 år gammal. Varför jag skriver "bästa" inom parantes är det att han de facto vann en hel del, men sedan visade sig ha använt sig av otillåtna dopingpreparat. Han var/är inte ensam om det ska dock sägas. Han kommer inte heller att vara ensam i framtiden om att ta otillåtna medel. Tyvärr. 

Men egentligen är det inte det förbjudna i sig jag vill skriva om, eftersom alla vet att det är just förbjudet, utan vad det för med sig. Myllylä dog, enligt dagens tidningar, av att ha druckit ihjäl sig. Varför? Jo, jag tror att han inte är den ende dopade idrottaren som råkat ut för samma sak. D v s att vara hjälte så länge du vinner. Du är även hjälte så länge du vinner fast du dopar dig. Du är även hjälte om du vinner fast du dopar dig och många vet om det. 

Men den dagen det upptäcks att du har dopat dig tar alla avstånd från dig. Dina sponsorer försvinner, dina medaljer tas ifrån dig, du kanske inte får något arbete, din familj försvinner och likaså din "vänner". Helt plötsligt står du där utan någon som stöttar dig mentalt.

Alla de som tidigare stått i din glans, klappat dig på axeln och de som gett dig de otillåtna drogerna är borta. Du står där - helt ensam.

Jag försvarar inte på något sätt dopningen, tvärtom. När jag ser på TV funderar jag ofta på om resultatet har kommit till på hederligt sätt eller genom dopning och avskyr allt vad dopning heter.

Men jag försöker att sätta in mig i den enskilde personens tankar när man nått max och inte kommer längre och en tränare, läkare eller annan "trovärdig" person bjuder in dig till dopningsvärlden. Det är nog lätt att falla för frestelsen. Du kanske har idrottat sen du var 8-10 år och alla dina vänner finns inom sporten. Nu är du kanske 25-30 och tas för dopning och dina "vänner" känner inte dig inte längre. Du har blivit en "djävla dopare" som ingen vill ta i med tång.

Kanske inte så konstigt att så många då går under på ett eller annat sätt. Antingen att kroppen p g a dopningen säger ifrån ( det finns många exempel inom den amerikanska wrestlingen) eller att idrottaren super ihjäl sig, eller att man tar till andra drastiska saker.

Dessa idrottare är trots allt människor. De människor som begår stöld eller andra brott hamnar i fängelse och ska förhoppningsvis få vård och hjälp att komma ur skiten. Vad får den som dopar sig? Jo, han får se en massa ryggtavlor. Ingen som vill veta av honom.

Själv tycker jag att den som dopar sig ska självfallet bli av med alla medaljer och andra vinster. Det bör även stå i alla klausuler med sponsorer att sponsorpengar ska återbetalas. Dock ska det nationellt och internationellt finnas folk som tar hand om de dopade så de får nya vänner, ett arbete och den hjälp de behöver för det nya liv som väntar dom.

En bra förebild för hur detta kan ske är brottaren Tomas Johansson. Han dopade sig, tog sitt straff , men fick hjälp att utbilda andra i både brottning och vad man INTE ska ska göra, d v s dopa sig. Han har säkert, istället för att vara en dopad idrottsman, blivit någon som många ungar ser upp till. Dessa ungar tar också till sig det budskap han har med sig. 

Så att hjälpa någon som dopat sig kan vara något som idrottsförbunden ska ta vara på och hjälpa både den dopade och men hjälp av honom hjälpa andra.

Att sedan sätta upp en gräns för vidare idrottande på minst 2 år anser jag som självklar. Och om idrottaren därefter dopar sig igen så ska han inte få någon mer chans. Har denne inte lärt sig något första gången så lär den sig inget andra gången heller.

Men som det är nu så straffas en dopad idrottsman ofta hårdare än en mördare, vilket ändå inte ska vara fallet.