Vem har inte svurit över skånsktalande personer ibland. Vi som bor lite mer norrut i Sverige har ibland svårt att förstå skåningarnas "språk". Så för enkelhetens skull drar vi alla över en kam och kallar dom just skåningar. Men lyssnar man lite så hör man att det finns nyanser även i detta "grötspråk". Jag vet inte varifrån de kommer, men vissa skåningar har en något mer lättsam dialekt än andra. 

Men du kommer det ronstiga i det hela.

Så fort de börjar sjunga så blir dialekten och musiken bra. Som exempel vill jag framhålla Mikael Wiehe, Dan Hylander  och Peps Person. Bara för att nämna några av mina favoriter. 
Den omvända "ordningen" gäller det spanska språket, tycker jag. Att höra folk prata spanska är som ljuv musik i mina öron. Att höra dom sjunga på melodiefestivalen känns dock i regel bara jobbigt. 

Så nu är frågan vad det är som gör att vissa språk/dialekter är bra att lyssna på när de pratas medan andra är sköna att lyssna på när man sjunger på språket? Vad anser du?