Bloggaren "Gubbfan" ansåg i en kommentar att jag skulle gå med i ett parti. Då skulle väl min normala motfråga blir: Vilket?

Nej, istället så citerar jag Groucho Marx som sa en gång, och som sedermera återgavs i en visa av Stefan Sundström:

”Jag vill inte va’ med i nåt som vill ha en sån som mig. ”

Det var tydligen så att Marx skulle få bli medlem i någon fin förening eller klubb och svarade på detta vis. Ett svar som passar mig alldeles utmärkt för jag ogillar djupt allt föreningsliv. Titta gärna på Stefans Sundströms tänkvärda visa.

På förekommen anledning tänkte jag skriva några tankar kring religion. Själv tvingades jag in i kyrkan fram tills jag var ca 12-13 år och anser mig ha fått en överdos av det religiösa och då i synnerhet det kristna. Trots detta finns det kvar en del kristna värderingar. Det kanske finns i generna eller så tillhör det en del av det mer eller mindre sunda förnuftet.

Men vad är religion? I mina ögon är det någon som tror på något eller något. Långt tillbaka trodde vi att asagudarna var de allenarådande, men sen blev vi så sakta omprogrammerade till kristna.

Detsamma hände i de flesta kulturer. Man tror på en sak, men övertygas sedan, ofta med mer eller mindre bryska medel, att tro på något annat. Columbus och gänget gjorde det lätt för sig. De bytte tro mot några glaspärlor. De som inte ville ha glaskulorna utan behålla sin tro på solar och väsen, dödades. Så var det även under korsriddarnas tid. Den som inte ville tro på Jesus dödades.

Detsamma gäller alla religioner för övrigt. Om du läser lite historia så ser du att man i nästan samtliga fall vill påskina att det är just deras guds vilja. Sen må det vara Jesus, Muhammed, Allah eller vem det nu är.

Men vem är då dessa gudar och hur kan vi veta så mycket om dom? Ja det är här det blir lite roligt. Det visar sig nämligen att Bibeln skrevs ca 500 år EFTER att Jesus dog! Så jag frågar mig hur man kan veta sådant 500 år senare. Vi vet ju knappt allt som hände för 500 år sedan och då har det trots allt funnits Radio, TV och tidningar ett bra tag. Det visar sig också, om man rådfrågar teologer att Koranen, bibeln och andra skrifter i vissa sammanhang är förvillande lika.

Så min fulla tro är att det från början härstammar från samma historia, men att man under 2000 år har ändrat och filat som det behagar just denna grupp av religiösa. Vi behöver ju inte gå längre än till den kristna tron som har delats upp i Katolska, grekisk-ortodoxa, rysk-ortodoxa, evangelister, baptister, frälsis, pingstkyrkan, mormoner och många, många till.

Nej, religion har man som förevändning för att kunna starta ett krig. Ett enkelt exempel är Nordirland där du har katoliker och protestanter. Kan inte två kristna grupperingar hålla sams hur ska det då lyckas mellan t ex kristna och muslimer? Kanske inte så konstigt att det ska krigas hela tiden.

Till sist:

Jag respekterar dock att andra tror på någon gud. Jag har t o m en bekant som är präst i Pingstkyrkan. Vi har ömsesidig respekt för varann. Det visar sig t ex i att jag aldrig skulle komma  på tanken att bjuda på vin eller sprit, eftersom jag vet att de inte dricker det. Jag försöker även vakta min tunga och inte svära så mycket när vi träffas. I gengäld så ber de sin bordsbön utan att tvinga oss att göra det. Det tyder på ömsesidig respekt vilket jag gillar.

Nu ska jag köra med en lite hårdare vecka tänkte jag. Hålla mig:

        Striktare till GI,

        Träna som vanligt

        Lägga till promenader

        Äta bara lite mindre

        Dricka mer vatten

        Äta ännu mer grönt

Så nu är det dags att stänga av datorn och bege sig till gymmet. Därefter väntar en stor tallrik grönt. Som man bäddar får man ligga....

Varför går inte USA, EU eller FN i i Libyen för att röja upp? Jag tror jag anar svaret. USA har varit i Vietnamn, Korea, Iran, Irak, Afghanistan och många andra länder utan att egentligen lyckas med någonting.  Att nu gå in i ytterligare ett land vore nog förödande för den amerikanska krigsmaktens tro på sig själv.

Men EU då? Nja, EU har väl aldrig tagit på sig den ”fredsbevarande” uppgiften som USA. Visserligen har man fredsbevarande styrkor, men de kommer först efter att USA har ställt till det.

Då har vi bar FN kvar. Vad gör de? Jo, igår såg jag för första gången Ban Ki Moon uttala sig genom att bekräfta de sanktioner man utfäst mot Gadaffi. Men då kanske man ska påminna omvärlden om Kenneth Kaunda som levt med sanktioner i åratal och inte tycks lida speciellt mycket av det. Lida gör bara folket.

Sen har vi inte bara Libyen där människorätten förtrycks. Ska ovanstående gå in i alla dessa länder så lär de nog ha att göra. Det är över  100 länder där människan förtrycks på ett eller annat sätt i världen. Mer eller mindre. Med förtryck menar jag även kvinnoförtryck, förtryck av handikappade, förtryck av homo och bisexuella, barnvåld, tvångsäktenskap, religiös  och politisk frihet mm.  Hittade i hastigheten en sida där du kan läs mer om varje land. http://www.amnestyusa.org/all-countries/page.do?id=1041024

Vi som tror att vi inte begår några brott mot ovanstående är nog lite blinda. Även den svenska regeringen bryter mot t ex barnkonventionen.

Nej, det går nog inte att gå in i Libyen. Frågan är vad som kan göras. Hur som helst så är det ju dessutom ett antal innevånare i detta land som fortfarande stöder Gadaffi, eller känner sig tvingade eftersom de levt gott under hans dagar och är rädda för framtiden.

Vi får väl bara hoppas att skiten tar slut snart och att de kan ställa Gadaffi och hans anhang till svars.

Jag tittar ut och ser att det är kallt ute. Jag tar vägen via tvättstugan när jag ska hämta tidningen, för att inte väcka barnen som fortfarande sover. Jag går de 15 meter till brevlådan, tar tidningen och ser mig omkring och går tillbaka till tvättstugedörren.

Innan jag hinner fram har jag slagit upp första sidan för att se vad som är dagens nyhet i stor visshet om att det återigen är någon lokal händelse som är i fokus.

Palme skjuten

står det med stora bokstäver samt en bild på Palme. Jag stannar till och för någon sekund tror jag att det är en film som jag är med i. Men så var det inte. Jag går in och slår upp tidningen för att få en bekräftelse på att Palme har skjutits och frågorna som kom upp direkt var:

Vem var det?

Varför? 

Vad händer nu?

Den första frågan har vi inte fått svar på och lär väl aldrig få heller. Även om TV3 körde långt med Krister Petterson-spåret. Å andra sidan kanske jag hade gjort som Krister i hans läge. Det måste ju ha varit härligt att få synas i TV. Tänk dig en alkis i TV som dessutom får, för honom, ofantligt mycket pengar. Klart han ställer upp. Jag menar Sååå dum är inte ens en alkis så han inte vet hur många flaskor det går på en tusing.

Inte heller den andra frågan kan med säkerhet besvaras. Visst, Palme hade många fiender genom sitt kompromisslösa sätt. Men att skjuta honom....? Att gå från ord till handling är trots allt ganska långt.

Till slut frågan om vad som sedan skulle hända. Ja, det kan vi svara på nu, eftersom vi har facit.

Då frågar jag honom/henne/dom som utförde dådet. Var det värt det? Vad fick ni ut av det?

Om nu någon tror jag röstar på sossarna så har ni fel. Jag skriver inte detta för att jag gillar sossar eller Palme utan för att jag tycker att det är fördjävligt att sådant kan hända en människa som har som arbetsuppgift att styra ett land. Skulle samma sak hända t ex Reinfeldt skulle jag om 25 år sätta in ett precis likadant inlägg. Så inlägget är helt opolitiskt tänkt. Bara en reflektion om en händelse som bara inte händer i Sverige.  Eller gjorde den det?