Av någon anledning bryr vi oss inte speciellt om bråken i Tunisien och Egypten. Det tycks vara ett större problem att några turistmål försvinner för ett tag. Men varför bryr sig få om något som kan bli ett stort för oss västerlänningar. För vad inte många tänker på är:

Olja

Sprider sig oron till kringliggande länder så kan oljeleveranserna strypas med ännu högre oljepriser som följd.

Freden

Om man nu kan kalla regionen för fredlig så kommer detta inte att bestå om utvecklingen eskalerar. En eventuell ny regim i Egypten kanske inte godtar Camp David-avtalet utan river det och startar krig mot Israel. Gammalt groll mellan två nationer kanske blossar upp med en ny krigsfront som följd.

Religionen

Det finns muslimska grupperingar i dessa länder som nu får en ypperlig möjlighet att stärka sina positioner. Även andra religiösa grupperingar kan lätt ta sig fram i ett oroligt och ostabilt land.

Stabilitet

Man må tycka vad man vill om diktaturer eller diktaturliknande stater, men ibland blir läget mer stabilt. Vad händer om de länder i norra Afrika får fria val? Blir det en bra lösning, eller får de bara en ny regim som i Iran eller ostabila regeringskoalitioner som inte kan hålla sina löften till  landets invånare .

Nej, jag är mycket oroad över utvecklingen och hoppas verkligen att de gör det som är bäst för folket, freden och världen i övrigt.

Vi i den civiliserade världen bestämmer  ju inte över våra döttrars pojkvänner eller män. Ibland är det lite synd, för ibland blir man faktiskt ganska trött på en del. Jag har 3 mågar. INGEN är idrottsintresserad, vilket egentligen bara det borde ha diskvalificerat dom.  Men det är sådant en stackars svärfar får leva med. Men så är det en av dessa 3 som har motorcyklar och bilar som intresse. Inget fel i det egentligen, jag tycker man ska ha intressen. Men igår blev vi och några till bjudna på middag. Han dök inte upp förrän till efterrätten.  Då satte han sig bara på en tom stol där dottern hade suttit.  Hon fick då ta den för honom avsedda stolen när hon kom in med efterrätten. Redan efter någon minut började han med sitt snack om den motorcykelmässa han hade varit på tidigare under dagen och la fram broschyrer om 4-hjulingar.

Jag kunde inte hålla mig utan frågade varför han tittar på dessa. Då svarar han att han ska ha en när han flyttar till landet. Jag upplyste honom då, för femtioelfte gången om att han kanske ska börja glömma det eftersom dottern inte har körkort och troligen aldrig kommer att ta något, vilket jag tycker är bra. Inte för att kvinnor inte ska ha körkort eller skulle vara sämre förare, utan för att hon inte vill och vill man inte så blir man aldrig en bra bilförare.

Sedan plockades det upp motorcykelbroschyrer och han började drömma om dom. Sen pratade han ivrigt om en bil han skulle ha.

Uppe på det kom han hem med en typ av cirkelsåg. Inte för att han behöver en sådan, utan för att han vill ha en sådan. Det lilla han sågar kan han såga för hand. Nej, det är bara för att han ska kunna säga att han kan låna ut sin om någon behöver.

Så fort jag säger åt honom att är en drömmare som borde vara realist för att han inte får ett hus på landet, fyrhjulingen, motorcykel och gud vet vad så kommer bara kommentaren:

- Då får man väl byta kärring.

Och det är DÅ jag blir riktig lack. Jag tycker inte man säger så. Visst, jag har också drömmar. Det har alla och är bra. Men man ska ha realistiska drömmar, d v s drömmar som går att realisera. Hans taktik går dock ut på att min dotter ska tröttna och ge med sig. Djävlig dålig förhandligstaktik i en familj tycker jag. Men han är inte vuxen och inte mogen tyvärr. Vi får väl hoppas han blir det snart.

Än så länge har jag hållit mig relativt lugn, men vet inte hur länge till, till frugans stora oro. Men hon är min äldsta dotter. Ingen ger sig på mina döttrar. Varken verbalt eller fysisk. Då får de med mig att göra.