Ser att ett par vunnit 266 miljoner Dollar, eller omräknat ca 2 miljarder kronor. Det första jag tänker på är "så djävla onödigt, varför inte flera mindre vinster". Varför jag tycker det? Jo, en person kan inte göra av med så mycket, även om man slösar bort pengarna.

Vad jag skulle göra?

Bo med barn och barnbarn på en plats vi alla skulle trivas på. Kanske en stor ö i skärgården. Jag skulle nog ha ett hus i Höglekardalen, som är ett fantastiskt ställe i fjällvärlden. Sedan skulle jag köpa ett hus i Spanien eller på någon Kanarieö.

Därefter kanske en större bil och lite sånt.

Därefter skulle jag räkna ut hur mycket jag skulle behöva tills jag blir sådär 80-85 år. Det skulle jag lägga undan på något sätt. Därefter skulle jag ge barn och barnbarn så de klarade sig sina liv igenom.

Resten skulle jag ge till någon organisation där jag vet att de ger allt till behövande. Skulle tro att det blir minst 1 miljard kronor.

Men nu är det inte så och kommer aldrig att bli så. Men drömma kan man väl få en gång, eller?

Som jag skrev tidigare så dog våra blåmesungar eftersom föräldrarna slutade mata dom för ett antal dagar sedan. Så här såg den ledsamma synen ut när jag tagit ut boet ur holken.

Vi tog tåget in till stora staden igår för att se på maraton. Vi har bott i stan ett tag på 70-talet och har sedan dess bara sporadiskt besökt den. Vi gick från Centralen motsols runt Riddarfjärden. Tusentals människor gjorde samma sak. Antingen mot eller medsols. Det var folk överallt och en mycket trevlig stämning.

 Som här på Västerbrons högsta punkt där man taktfast slog an takten för löparna så hela bron gungade i takt. Under vår väg runt fjärden fanns det flera som spelade med eller utan högtalare. 

Ja någon måste ju vara sist. Den här tjejen fick äran att eskorteras av både cykelvakt och polis på sin väg under första varvet längs Söder Mälarstrand. Undrar om hon någonsin kom i mål?

 Denna farbror stod mycket länge vid Centralen vid 5-tiden.  Undrar vad han tänkte om alla människor som sprang förbi. Han såg inte så trött ut hela tiden, utan jag måste tagit precis när han blinkade.

Kul var också de lite udda inslagen. Som här en kille, utklädd till stins som jag först såg på Västerbron och här på andra varvet framför Centralen. Så han kom säkert i mål på en skaplig tid. Det lite roliga var ju att han sprang precis förbi SJ's kille som stod vid Centralen och kommenterade om lite av varje. Han beklagade sig över att han inte såg några från SJ som sprang. Han missade den här killen på 2 meters avstånd.

Ja, ja. Det finns ju många sätt att springa Maraton på. Den här killen gjorde det jonglerande. Jag såg honom under första varvet på Västerbron och under andra vid Centralen, 5.2 km från mål. Otroligt. Hur känner han sig i armar och axlar idag?

Efter att vi hade gått ca 9 km hamnade vi i Kungsan. Det var inte samma Kungsan som förr i tiden. Mycket mera internationellt och kul. Massor av folk, mycket stånd med olika sorters mat. Det fanns grillspett ( sönderbrända ), Tapas, surkål, pasta, korv, öl, vin och gud vet vad. Ett rent nöje att Kungsan blivit en sådan samlingsplats. Här fanns säkert flera tusen personer och bara njöt.

Sådär, nu är det söndag och en otränad kropp känner av den dryga milen. Men egentligen är det enda bestående förutom minnet två ömmande trampdynor. Undrar om jag inte ska åka tillbaka nästa år om vädret är bra. det här var riktigt skoj.