Fick idag 2 nej på mina jobbsökningar igen. Man börjar bli van. Inte för att jag behöver pengarna. Nej, det är att inte veta. Att leva i ovisshet. Att helt enkelt vara för gammal. En tjej som tackade nej idag sa att "vår kund föredrog att gå vidare med en, vad ska jag säga, mer nyutexaminerad person som kan växa in i företaget på sikt". Ha ha. Just dessa nyutexaminerade personerna stannar sällan på första jobbet länge. Men det är ju en annan fråga.

Såg igår "Anna Anka söker assistent". Jag såg ett program i början. Då var dom 10 personer som svansade för henne för att bli hennes assistent. Jag sa direkt vem jag trodde det skulle bli och igår blev det han. Nåja, en riktig HAN vet jag inte om det var. Men en "hennom", men en "hennom" som såg ut att kunna gå över lik för att få det den vill. Jag fattar inte hur man vill vara assistent åt en person som Ankan. Och han lär ju få det hett om öronen. I dagens Aftonblad går det att läsa att hon ska ut ur sitt hus inom 48 timmar. Herr Anka har tydligen tröttnat på skramlet när hennes benknotor slår mot varann. Ärligt så fattar jag inte vad han ser hos henne. Spinkig, falsk, stöddig och okvinnligt klädd. Nej, då skulle jag hellre ta en fattig, ärlig tjej med 10 kg mer på kroppen. OK, det finns folk som inte kan bli tjockare, vad de än gör. Det är en helt annan sak. Ankan gör ju alt för att se spinkig ut, vilket är något helt annat. Och nu ska hon tydligen ut som sagt. Jag säger bara ha ha.