Efter all turbulens så kände vi att vi behövde dra. Så nu åker vi till Yasuragi om några dagar. För de som inte vet vad det är så kan du läsa mer om detta här:  www.yasuragi.se  . Vi har varit där några gånger tidigare. Men ska du dit någon gång så råder jag dig att ta två övernattningar. En övernattning är för kort. Man hinner inte gå ner i varv.

Det här uppslaget fick jag egentligen av frugan som tyckte att ordet muskulös var fel. Jag började fundera och ställer själv följande frågor:

Muskulös: Är man utan muskler då? Eller är så att man har muskler?

För om man inte har några muskler stämmer ju det med arbetslös, för då har man ju inget arbete. Eller barnlös, fantasilös, förarlös, hjälplös och många andra -lösord.

Men om det nu är att man har muskler så borde man ju också ha barn, fantasi, en förare och få hjälp.

Men då kommer ju nästa ord: Makalös. Är man nu utan eller med maka?

Visst är väl vårt språk fantastiskt?

Tanken var att vi skulle ha ett slags försoningsmöte. Svågern skriver i ett mejl "Hoppas även att alla ska inse att vi alla har skuld i det som har hänt", samtidigt bloggar hans dotter "...blir det minsta smutskastning så går jag därifrån.".

När jag läste detta skrev jag: ...Här förutsätter du att t ex du eller jag har någon skuld i det hela. Så startar man inte en inbjudan. Ingen har fel och ingen har rätt. Så startar man en möte..." och "M a o tycks hon tro att jag skulle smutskasta, för inte tror hon väl att hon eller du skulle göra det?!? Inte nog med att hon underförstått förutsätter något, utan hon hotar också. OM det inte blir så som jag (namn) vill DÅ går jag (namn ). Jag vet inte om jag ska kalla det för ungdomlig oförstånd, men vill dock helt göra klart för alla att jag inte går på ett möte under sådana förutsättningar."

Det  var för mig ett sätt att markera och samtidigt se hur ärliga deras intentioner är? Som gammal förhandlare lär man sig läsa allt som fan läser bibeln och jag kan dessutom motargumentera på sådant sätt att jag får de svar jag vill ha och inte de svar motparten ger med sina ord. Så, nu väntade jag med spänning på ett svar i stil med:" Ja, det kanske du har rätt i. Vi gör som du säger så vi kommer någon vart". Men vad kom? Jo "Varför håller du och uppförstorar allt vi skriver hela tiden..." och "...men måste du då misstolka allt hela tiden och brusa upp för småsaker om du inte,som alla andra kan,ta på dig skuld i detta då är ju mötet meningslöst..." 

Ja sen fortsätter det med några få blogginlägg hos dom och några mejl till med klar info om vad jag visste hela tiden. De hade inget intresse av att stryka ett streck över det hela. Deras enda intresse var att få bli vän med den övriga delen av min släktgren. De blev väl lite snopna när de kom till min svärmor och varken jag, frugan eller någon av ungarna dyker upp. Och, nota bene! Jag har inte  krävt något av varken frugan eller ungarna. De är så gamla så de kan tänka själva vad de vill göra. 

Men för att återgå till mejlraderna ovan så har jag aldrig varit med om att man kallar till ett möte samtidigt som man anklagar någon eller hotar att lämna mötet om något speciellt skulle inträffa. Men det visar väl vad det är för missväxt vi tyvärr har i släkten.

Jag gick t o m så långt i mina första mejl och tyckte vi kunde ta med oss lite vin eller en Whisky samt lite chips. På så sätt ansåg jag att man tona ner fientligheten lite och redan där håller mötet på ett mera vänskaplig nivå. Men inte heller det föll i god jord.

Nej, jag måste gå vidare. Men det lär ta ett tag. Idag mår varken jag eller frugan speciellt bra efter skiten. Mina ungar mår inte heller så bra efter att ha fått kopior på de flesta mejlen misstänker jag. Men jag kanske ska sluta hoppas utan gå vidare. Allt är ju så falskt och skenheligt ändå.  

Idag var jag riktigt nere. Det börjar likna en spiral som inte har någon ände. Tanken var ju att jag skulle träffa svågern m fl. Men de hade redan sina förutfattade meningar klara så jag inte ansåg det i nuläge vara meningsfullt att sitta ner. Jag vet fan inte vad som farit i dom . Det vore ju bättre att ligga lågt än att stövla på med diverse krav redan från början. Jag trodde att mötet skulle vara helt kravlöst och att huvudsyftet var att mötas och enas. Men läser man det dom skriver på blogg och mejl så verkar det mest som om de förutsätter att vissa ( jag då )  ska kasta skit på andra och att man ska utse syndabockar. Inget vidare smart sätt att försöka starta upp ett relationsmöte på. Så det lär nog få anstå. Fan jag blir så djävla less på alltihopa så jag höll min Stecolidburk i handen i morse och funderade allvarligt på om det inte vore bäst för alla om jag slängde i mig 100 stycken piller och sprang till skogs så de inte hann magpumpa mig. Allt skit tar så mycket energi så du anar inte. Man får ingen ro i kropp och skäl och då är ju frågan om det är någon idé med något överhuvudtaget....

En av ortens affärer som har allt från mat till målarfärg gick för någon vecka sedan i KK. Så förra veckan sålde de allt med 30% rabatt. Jag var där 2 gånger. Idag var det 50% och jag var där igen. Har nu köpt för 6-7000:- netto. Så mycket har jag nog inte handlat där på minst 10 år. Men det är ju bra och kunna köpa raklödder, plåster, mjöl mm mm som man ändå behöver.

Sen fick jag 50 % på:

Björn Skifs - Da capo

Seal - Soul

John Fogerty - Blue ridge Rangers

Rosanne Cash - The list

Perfekt!

Efter gårdagens många konstiga signaler så kommer idag positiva signaler som gör att det till slut kanske ordnar sig ändå. Vi får se, men grundorsaken har tagit en viss kontakt, vilket jag ser positivt på. Får se vad resten av den släktgrenen säger. Kanske ser man trots allt ett ände. Vi får se.

Jag är nog inte ensam om att hata delar av släkten. Som du vet har det varit en massa skit mellan mig, svågern, svägerskan och deras ena unge ( 20 år ). Nu har hela den grenen av släkten, d v s svågern, svägerskan och deras tre barn, varit hos min svärmor och passat på att snacka en massa dynga. Svärmor sa tidigare att hon inte vill ta ställning för någon. Jag accepterade detta och pratade aldrig om det bråk som var. Nu har dock svägerska pratat så öronen nästan föll av från svärmor. Dessutom har jag sträckt ut min hand 4 gånger och efter det sagt att det nu fick vara nog och att det får vara dom som sträcker ut en hand. Ändå är det nu mitt fel att vi inte kom ner. Ja, ja, man ska stå ut med mycket. 

Men jag är bara så. Jag hatar feghet och falskhet. Jag tål inte människor som förtalar andra för att komma i bättre dager själv. Jag hatar folk som talar om för andra vad de ska tycka. Tänk om man hade en svåger som inte var toffel, utan kunde tänka själv. Men så är det tyvärr inte. Här är det svägerskan som inte bara ska ha första ordet, utan också sista. Men hon  kunde inte märka att hennes dotter led av ätstörning och att det var därför jag försökte skapa en kontakt med henne. Hade fru perfekt låtit mig gå vidare så hade hennes dotter kanske inte gått med skiten så länge utan fått hjälp tidigare. Nu kommer hon självklart att säga att så inte är fallet, men det är bara att läsa någon av mina gamla bloggar samt mina mejl till dottern så förstår en förståndig människa att så är fallet. Självfallet kan jag inte storma in och säga åt hennes dotter att hon har ätstörningar. Jag försökte först bygga upp ett förtroende. Men det gick ju svägerskans näsa förnär.

Men nu är det så och vi får leva med det. Det känns sorgligt eftersom jag känt svågern i 40 år. Men jag kan inte göra mer.

Är ingen direkt vän av att lägga ut Youtube-filmer men kan inte låta bli denna gång. Den första är en sån fantastisk kärleksförklaring till den kvinna man älskar och den andra är en sån fantastisk återspegling av det vilda unga liv man levde. Rod Stewart var en mästare på bra låtar. Tyvärr ängnar han sig numera mest åt covers, tyvärr.