Men tanke på att det några dagar har varit mindre besökare på bloggen så beror det antingen på att vissa datorer eller datoranvändare fått svininfluensa eller så är det avsaknad av en fräckis på bloggen. För att uteslåta något får du därför här en fräckis:

Tre killar stod på en balkong i en småländsk stad. Nedanför dom står tre skinande blanka bilar. En BMW, en Mercedes och en Ferrari.

- När jag blir stor ska jag bli advokat så jag har råd med en Ferrari, säger den ene.

- Nej, när jag blir stor ska bli doktor och tjäna så mycket pengar att jag har råd med en sån där Merca.

- Äh, säger den tredje, när jag blir stor ska jag suga kuk som syrran, för det är hon som äger alla tre bilarna.

Det är konstigt varför en del tar till  självmord. Igår var det den tyske landslagsmålvakten Robert Enke. Tidigare har det bl a varit Ted Gärdestad, en skådespelerska, en brottare och andra mer eller mindre kända personer. Jag lider varje gång. Varje gång undrar jag om jag eller någon annan borde gjort något annat. Eller är det så att man bär med sig vissa tankar och inte släpper ut dom?

Jag har en hel massa tankar som jag inte berättar för någon, utom för den här bloggen. Å andra sidan är det så gott som ingen som känner till den.

Kanske, jag säger kanske, hade jag också stått på ett järnvägsspår och väntat på ett tåg om jag inte hade fått 3 fina barn och deras fina barnbarn. Jag menar att farsan, som jag vet för lite om eftersom han dog tidigt, finns inte mer. Morsan och brorsan har jag inte sett röken av på 17 år. Så ibland undrar man ju.

Men som sagt så lider jag med de som t ex ställer sig framför ett tåg. Inte bara med de som gör det, eftersom de troligen har ett helvete innan de tar det drastiska beslutet, utan också för alla efterlevande. Både nära och kära såväl som eventuella fans.

Idag gick jag till träningen på ren vilja. Har varit lite struligt ett tag. Först var det tandläkaren, som visserligen gick bra. Sen var det ju historien med svågerns dotter som ligger som ett spöke kring det dagliga. Om man visste vad det var för fel på henne. Om man är skizo ( nu är det det där med stavningen igen ) så är man j tvådelad, men jag tror nästan hon är 3 eller 4 delad. Jag försöker dagligen att slå henne ur tankarna, men kan inte eftersom hon hittar på nya grejer på sin blogg hela tiden. Men, men. Det är väl bara att gå vidare, som alla säger åt mig.

Men träningen ja. Jodå, den gick ganska bra. Är ju inte fel att ha utsikt över ett slott när man tränar. Känner mig lite öm i kroppen bara. Men det är ändå sköt. 110 minuter höll jag på idag.

Fan vilket dåligt inlägg det blev idag. En av mina sämsta.

Överlevde tandläkaren. Hon hittade inget. Då kom tandhygienisten in och sa att hon hade en ledig tid som jag kunde få i s f att återkomma i december. Så jag tog tjuren vid hornen och fick behandling även där. Man é väl tuff

Nu är det bara 40 minuter kvar. Dödsångesten stiger. Ett par Stecolid finns redan i magen som nu fylls på med en Java. Allt för att distrahera mig så bloggar jag.

F-n måste borta tänderna också.

Har jag ätit vitlök igår? Nej, tror inte det.

Vin? Nja, ett halvt glas till middagen hos svärmor igår. det luktar väl inte.

Rotfyllning? Kanske.

Lever jag? Inte länge till tror jag.

Ska jag gå eller har jag kanske fått svininfluensan? F-n varför har jag inte fått det, så hade jag sluppit tandläkaren.

Varför har vi fått så dåliga tänder? Var gud bakfull den dan?

Nej, nu är det dags att ta sista slurken och sen ställa mig framför spegel och se mitt kritvita ansikte lysa mot reflektorn i spegeln. Tandborstningens tid är inne.

Fortsättningen följer....Kanske, om jag överlever. . .

. .  .

Kollade in på min svågers dotters blogg igen och återigen antyder hon att jag skriver på hennes blogg. Hon måste ha höga tankar om sig själv. Jag har sedan någon gång i augusti/september beslutat att inte ha någon som helst kontakt med vare sig svågern, svägerskan eller hennes barn och har hållit det med undantag för ett mejl som gick iväg till svågern för 7-14 dagar sedan. Jag kommer att behålla den inställningen tills de kommer och ber om ursäkt för allt skit de slängt omkring sig. Folk som ljuger, hittar på o s v har jag inget för och aldrig haft. Jag klarar helt enkelt inte av dom. Därför har jag sedan 17 år ingen kontakt med brorsan och morsan heller. De kunde/kan ju ljuga så t o m väggarna rodnar.

I det fall med svågerns dotter är det dock inte samma sak. Samtidigt som jag är förbannat för att hon drar in mig igen så tycker jag nästan synd om henne. Jag vet inte vad som är fel, men inbillningssjuk och skizofren ( stavas det så?) är nog två ord som passar in ganska bra på henne. Det är kanske en av anledningarna till att jag inte tar henne riktigt på allvar, även om det är djävligt irriterande. Men jag ska även i fortsättningen ge fan i henne. Det hade för min del börjat lägga sig lite, men sen 14 dagar irriterar hon mig igen. Tydligen skriver någon på hennes blogg. Nån tjej eller kvinna. Jag hann bara läsa det en gång innan hon tog bort det ( när jag bad svågern att tala om för henne att göra så ). Men det var skönt när hon hade tagit bort mitt namn, men fortfarande finns det ju kvar en sak i början på hennes blogg som jag blir ytterst förbannad på samt det som kom upp som det senaste inlägget. Som sagt, något fel måste det vara på tjejen. Synd.

.

Har ni tänkt på att det är 20 år sedan Berlinmuren föll? 20 år sedan folk befriades från några virrhjärnor som gjorde allt för att behålla sin makt och rikedom. Förresten så går Goodby Lenin på TV ikväll. Se den! Den belyser ganska bra tiden för 20 år sedan.

Men vad jag tänker på är att det ju fortfarande finns en mängd murar kvar.Ta bara gränsen mellan Syd- och Nordkorea! Eller muren judarna just nu bygger upp mot palestinierna. Muren man byggde i Rumänien mot zigenare. Och en massa andra små murar och gränser. För att inte tala om alla de små murar vi själva bygger upp i våra hjärnor....

Tänka att personer på ett så litet klot kan bygga så många murar bara för att få så mycket makt och rikedom som möjligt. Vaddå ideologi. Skitsnack skulle jag vilja säga. Makt och rikedom är det som gäller.

Två jobbarkompisar:

- Jag har sån huvudvärk, sa Lisa.

- När jag har ont i huvudet brukar jag åka hem på lunchen och suga av min man, sa Pia.

Efter lunchen kom Lisa tillbaka.

- Det funkade! jag har ingen värk längre och vad fint ni har det hemma hos er...