När man som jag är arbetssökande så får man väldigt många rutiner efter ett tag har jag märkt. Så här ser morgonen ut.

07,53 Klockan ringer så vi inte sover bort hela dagarna.

07,55 Lyssnar på vädret på P1

08,00 Slår över till P4 och lyssnar på nyheterna

08,05 Frugan går upp men jag ligger kvar och lyssnar på sporten

08,10 Jag går upp till toan

08,17 Vi äter frukost

08,50 Frugan dukar av och lägger sig på spikmattan

09,02 Av någon konstig anledning går jag upp från bordet och tittar på klockan. Alltid 9,02 ( ! ).

09,03 Jag torkar av köksbordet

09,05 Toabesök igen

Samma sak i dryga 70 minuter varje dag. Sen blir det dock lite olika beroende på väder, hur man mår och vad man har att göra. Dock är det fika kl 10 och kl 14.

Men det är just morgonen som är lite rutinmässig kan man säga.

Men det är skönt att inte stressa också.

Såg den här annonsen i dagens tidning och funderar vad maskinen i fråga kan göra? Suger den upp damer eller är det en maskin som ersätter en dam?

Jag bara frågar.

Om du vet är jag ju ganska musikgalen. Har just beställt 34 skivor från Ginza. Men väldigt lite s k Mainstreammusik, utan kubansk, grekisk, tysk, brasiliansk, okända engelska och amerikanska artister och grupper mm. Ska bli riktigt spännande att fylla på lite mer musik i min iPod nästa vecka.

Om den här filmsnutten inte är ett stort skämt så är Alex Schulman dummare än jag nånsin kunde föreställa mig.:

http://www.aftonbladet.se/webbtv/kult/alexschulman/article5725131.ab

Som du säkert läst på denna blogg har det skurit sig totalt mellan mig och svågern med familj. Det sista från dom lät bl a så här:

Vi är alltid lojal mot xxxx ( dottern ). Så enligt henne är lojalitet att hålla med vad som än händer och vilka fel som än begås. Då frågar jag mig om hon förstått ordet lojal. I mina, och många andras ( har kollat det ) så är en lojal person t ex en god vän som man stöttar, kanske oftast har samma uppfattning som, men som man även kan diskutera eventuella avvikelser i varandras åsikter med, utan att den vännen bara för det blir arg. 

Men är det det bästa man kan göra mot sitt barn. Är man inte en större vän med sitt barn ( detta fall 20 år ) om man ibland kan säga:" Nja, jag håller inte med riktigt. Vad tror du händer om du gör på detta sätt?". M a o att föra en diskussion i s f att mer eller mindre säga " mitt barn gör aldrig några fel". Alla gör vi ju fel och då är det enligt mitt förmenade större att kunna ta den diskussionen och ändå vara stora vänner. Det är väl det som är vänskap.

Ska du ha lojalitet så skaffa en hund.

Hör idag att regeringen inte längre ska bidra med kostnader för vård mot spelberoende. Helt sjukt. Dessa personer behöver nog all vård de kan få. De har säkert bidragit med många sköna miljoner till stadskassan och som vida överskrider de kostnader som vården kostar. Eller är man så iskall och cynisk att man vill att de spelar in fler miljoner? Jag bara undrar.

Nej, nu får det vara nog. Det har mejlats i mängder mellan min och svågerns familj. Min enda tanke var att vara ett litet stöd åt en 20-åring som kommer från "landet" och hamnar i en studentstad. Berättade lite vilka svin vi killar faktiskt kan bli en lördagskväll och att hon ska vara lite vaksam o s v. Hon tog dessa 2 mejl ganska bra, även om hon hela tiden tror hon vet och kan allt. För att involvera hennes svägerska skickade jag en kopia av mejlen till henne. Då tog det hus i helvete. Då var det skygglappar på och påkarna fram. Jag hade förbrukat ett förtroende och jag var plötsligt hatad och världens mest onde person, Hitler inkluderat. Som du förstår så blev jag helst ställd. Jag fattade nada. Jag kunde för inget i världen fatta vad som hade farit i henne. Enligt deras dotter så hade ju mamman och hon inga hemligheter och de var världens bästa vänner. Varför då så till den grad skälla ner en vän? Jag funderade faktiskt om det hade varit så att någon annan hade manipulerat med mejlen innan hon fick dom. Jag trodde också att hon kanske var påverad av något. Men nejdå. Snart började det hagla okvädesord via mejl även från svägerskan. Som du förstår så eskalerade detta via ett antal mejl och tvärdog. Min dotter, som är en smart tjej med enorm empati började göra medlingstrevanden, utan min vetskap. Hon lyckades faktiskt så tillvida att svägerskan och jag utbytte artighetsfraser, vilket resulterade ganska snart att både hon och jag mådde mycket bättre. Men hör och häpna: Fick då reda på att hennes dotter de facto blivit antastat av en kille just i samma vecka och att bara en annan tjejs vaksamhet och samtal till polisen förhindrade kanske något än värre. Men så kom då ett mejl från hennes dotter i förrgår där hon delvis bad om ursäkt, men mellan raderna uppfattade jag det som att detta bara var en ursäkt för att kunna delta i en av mina döttrars dop. Jag talade om detta för henne. Jag försökte även förklara att jag inte har några som helst onda avsikter, utan vill bara berätta vad som kan hända och vad ju som faktiskt höll på att hända för henne. I mina ögon inget illa på något sätt. Nu trodde jag allt skulle bli lugnt, men icke. Nu kom det en ilsken kommentar på snart sagt varje mening av det jag skrivit till henne och till råga på allt la sig hennes föräldrar i det hela. För helt plötsligt var det tydligen helt OK att skicka mejl vidare. Så regeln att man inte skickar mejl vidare gäller bara mig och inte henne. Men OK. Jag fick som sagt ett svar av svågern ( som alltid varit en kanonkille ) och svägerskan ( som är den pådrivande och bestämmande i denna familj ). De vräkte ur sig både det ena och andra och en del rena lögner och påstående så man bara häpnar. De skrev bl a att deras lojalitet alltid kommer att vara hos dottern. Men hallå, måste man inte någon gång kunna säga till sina barn "Stopp, nu tycker jag att du har fel". Jo, i normala fall är det nog så, men i detta fall så gäller regeln att denna familj ska hålla ihop, vilka fel som än begås. Att sedan andra kan komma i kläm skiter man i. Att vara lojal innebär i mina ögon inte alltid att man använder hjärnan, utan lyder någon annan i alla väder. Efter moget övervägande så har jag nu beslutat mig för att bryta helt med dom så länge de inte kommer med en ärlig och uppriktig ursäkt till mig. Jag har inga som helst problem med att utesluta folk som bär sig illa åt, ur min närmaste cirkel. Där vill jag bara ha ärliga vänner. Så nu är det kört där. Tyvärr, för de har varit bra vänner. Hur det kan gå så här trodde jag faktiskt bara kunde hända på dåliga B-filmer. Så du kan ju tänka dig hur jag mår nu. På en skala från 1-10 är det nog faktiskt 1 just nu.

Fick en kommentar till gårdagens inlägg om att skrota läkarkåren. Trodde att det kanske skulle bli folkstorm. I stället får jag en otrolig fin kommentar från Diana. Jag har ingen aning om var hon bor eller så, utan råkade på hennes blogg för länge sedan och har skrivit ett antal gånger till henne och talat om vad jag tycker hon bör eller inte bör göra o s v. Man brukar ju säga att trägen vinner och om du läser kommentaren så förstår du också. Det ska bli så spännande att följa henne vidare i livet. Hoppas jag har förmånen att hon skriver någon gång då och då och berättar. Det vore värt så enormt mycket att få läsa om hennes framsteg. För jag tror hon kommer att göra framsteg. Hon verkar lyckas med det hon ger sig fan på. Lycka till vännen.