Nej, nu får det vara nog. Det har mejlats i mängder mellan min och svågerns familj. Min enda tanke var att vara ett litet stöd åt en 20-åring som kommer från "landet" och hamnar i en studentstad. Berättade lite vilka svin vi killar faktiskt kan bli en lördagskväll och att hon ska vara lite vaksam o s v. Hon tog dessa 2 mejl ganska bra, även om hon hela tiden tror hon vet och kan allt. För att involvera hennes svägerska skickade jag en kopia av mejlen till henne. Då tog det hus i helvete. Då var det skygglappar på och påkarna fram. Jag hade förbrukat ett förtroende och jag var plötsligt hatad och världens mest onde person, Hitler inkluderat. Som du förstår så blev jag helst ställd. Jag fattade nada. Jag kunde för inget i världen fatta vad som hade farit i henne. Enligt deras dotter så hade ju mamman och hon inga hemligheter och de var världens bästa vänner. Varför då så till den grad skälla ner en vän? Jag funderade faktiskt om det hade varit så att någon annan hade manipulerat med mejlen innan hon fick dom. Jag trodde också att hon kanske var påverad av något. Men nejdå. Snart började det hagla okvädesord via mejl även från svägerskan. Som du förstår så eskalerade detta via ett antal mejl och tvärdog. Min dotter, som är en smart tjej med enorm empati började göra medlingstrevanden, utan min vetskap. Hon lyckades faktiskt så tillvida att svägerskan och jag utbytte artighetsfraser, vilket resulterade ganska snart att både hon och jag mådde mycket bättre. Men hör och häpna: Fick då reda på att hennes dotter de facto blivit antastat av en kille just i samma vecka och att bara en annan tjejs vaksamhet och samtal till polisen förhindrade kanske något än värre. Men så kom då ett mejl från hennes dotter i förrgår där hon delvis bad om ursäkt, men mellan raderna uppfattade jag det som att detta bara var en ursäkt för att kunna delta i en av mina döttrars dop. Jag talade om detta för henne. Jag försökte även förklara att jag inte har några som helst onda avsikter, utan vill bara berätta vad som kan hända och vad ju som faktiskt höll på att hända för henne. I mina ögon inget illa på något sätt. Nu trodde jag allt skulle bli lugnt, men icke. Nu kom det en ilsken kommentar på snart sagt varje mening av det jag skrivit till henne och till råga på allt la sig hennes föräldrar i det hela. För helt plötsligt var det tydligen helt OK att skicka mejl vidare. Så regeln att man inte skickar mejl vidare gäller bara mig och inte henne. Men OK. Jag fick som sagt ett svar av svågern ( som alltid varit en kanonkille ) och svägerskan ( som är den pådrivande och bestämmande i denna familj ). De vräkte ur sig både det ena och andra och en del rena lögner och påstående så man bara häpnar. De skrev bl a att deras lojalitet alltid kommer att vara hos dottern. Men hallå, måste man inte någon gång kunna säga till sina barn "Stopp, nu tycker jag att du har fel". Jo, i normala fall är det nog så, men i detta fall så gäller regeln att denna familj ska hålla ihop, vilka fel som än begås. Att sedan andra kan komma i kläm skiter man i. Att vara lojal innebär i mina ögon inte alltid att man använder hjärnan, utan lyder någon annan i alla väder. Efter moget övervägande så har jag nu beslutat mig för att bryta helt med dom så länge de inte kommer med en ärlig och uppriktig ursäkt till mig. Jag har inga som helst problem med att utesluta folk som bär sig illa åt, ur min närmaste cirkel. Där vill jag bara ha ärliga vänner. Så nu är det kört där. Tyvärr, för de har varit bra vänner. Hur det kan gå så här trodde jag faktiskt bara kunde hända på dåliga B-filmer. Så du kan ju tänka dig hur jag mår nu. På en skala från 1-10 är det nog faktiskt 1 just nu.